Familjen Jensen

Ingen har väl kunnat undgå storyn kring filmstjärnan Bill Murray och hans galna golfbilsfärd på Stockholms trottoarer för några helger sedan?

Jag tycker fortfarande det är roligt, även så här i efterhand. En golfbil i kombination med pragrafrytteri är en trevlig tanke så här på fredagseftermiddagen. En golfbil registreras som terrängskoter och får bara köras på banor. Utanför dessa terränger klassas den som bil och måste uppfylla personbilskraven. Nu drar jag ordentligt på smilbanden:

Hade han då bilbälte på sitt trottoarrally kan man undra?
Och tog han körkortet med sig?
Och hur fort går en golfbil?
Så många förseelser han måste ha brutit mot.

Nu har det uppdagats att han var alkoholpåverkad under körningen. Så otippat! Är det någon sund eller mindre sund människa som nykter skulle komma på tanken: "Nä, jag tror jag drar till stan med golfbilen"?

Jag skakar på huvudet, men tycker samtidigt det är ett skönt avbrott från världens övriga nyhetseländen. Själv skulle jag tycka det var ett ypperligt fordon för diverse ärenden: Stödhandling på Willys - tänk att köra bilen hela vägen in i butiken - ungar ut och in, lite mjölk ombord, några blomsterinköp nere på stan, in om lekplatsen och grusen och sedan hem.


Andra bloggar om: Bill Murray, golfbil, trottoarrally, alkohol

Maken och jag funderar på ny belysning över vårt stora middagsbord. Detta är vår senaste idé, en smått påkostad men ändå överkomlig sådan.

Just tre lampor på rad - med röd filtsladd - i en takskena att flytta beroende på iläggskivor eller ej, är snyggt som sjutton.


Light Years, Caravaggio. Bild från Dansksvenska kompaniet


Andra bloggar om: Light Years, Caravaggio, belysning, takskena

På något sätt, eller kanske på många, har jag ofta undrat om våra folkvalda politiker i hufvudstaden jobbar, vad de gör och hur de reflekterar över sina jobb. För oss är de förtroendevalda, men för dem är det jobb. Du vet: stiga upp, äta frukost, borsta tänderna, sätta sig på toa och sedan sticka till jobbet.

Förvisso pratar han ingalunda om toalettbesök, men bättre politisk blogg får man leta efter. Med värme och en sällsynt skärpa ger Carl Bildt sina bloggläsaren finfina lektioner i modern historia. Han är duktig, oavsett politisk ståndpunkt.

När jag liksom behöver uppdatera mig på utrikesplanet - lyfta blicken från blöjorna, Barbie-dockorna och dammsugaren.


Andra bloggar om: Carl Bildt, politik, Europa

I bakfyllans kranka blekhet kräver en arg (och förmodligen ångerfull) Keith Richards en ursäkt av Aftonbladets recensent av Ullevikonserten i somras. De fick bara en tvåa, säkert för att Keith hade svårigheter att stå rakt och att hålla solofingrarna i styr.

Vilken fasad är det han försöker upprätthålla? Den där fasaden gjorde han väl sig av med för ett par decennium sedan? Vid anblicken av hans ansikte går detta inte att dölja.

Jag älskar Stones, och har sett dem live, men frågan är om gruppen inte borde bespara oss Keiths fyllekalas framöver, låta oss fans njuta av gamla och nya inspelade toner från ipod eller stereo, och istället åka hem och pensionera sig på turnéfronten. Det är de värda.


Andra bloggar om: Keith Richards, Ullevi, recension, Rolling Stones

Det är skönt att låta barnen sova så länge som möjligt på vardagsmorgnarna, men Loppan är minst sagt svårväckt.

- Jag vill va' ifreeeeeed!

Och så drar hon täcket över huvudet och svarar inte på tilltal. Mjuka ord, smekningar och varsamma försök fungerar sällan, så vi drar oftast in det tunga artilleriet: Vi låter så mycket som möjligt, drar upp rullgardinen, öppnar fönstret och drar till slut av henne täcket.

Jag förstår att hon hyser visst morgon-agg gentemot sina brutala föräldrar.




Andra bloggar om: morgonhumör, väckning, sovmorgon, sömn, morgonstress

Loppan fick akut ont i ena lilltån och påstod att gympaskorna blivit för små. Jäklar. Jag trodde de skulle hålla tills höst/vinterskorna skulle införskaffas.

Känslan av att i tio graders plötslig morgonkyla lämna Loppan på dagis i sandaler och strumpor tvingade mig ner i stan på lunchen för ett nyköp i rosa (naturligtvis) och grått.

Loppan kastade av locket på skolådan med en svårdold förtjusning, tryckte i fötterna med mig nyfiket över axeln - nyköpta prylar till henne är antingen heaven eller hell.

Så ett par älgkliv i fyra meters acceleration av sällan skådat slag, och hon skiner upp:
- Mamma, kolla så fort de går!

Heaven. Just idag.


Andra bloggar om: barn, gympaskor, barnprylar

Från sin nya favoritplats, uppklättrad på sitt lilla bord, lutandes mot fönstret för att spana på bilar eller som idag när pappa klipper gräset utanför, står Lillebror och uttalar sin första tvåords-mening:

- Pappa kippa!

Senare på kvällen lägger han ett nytt ord till sitt vokabulär. Glad i hågen över att det regnar på väg hem från dagis:

- Jinga', mamma!

Nu går det undan, och snart bör vi väl kunna påbörja våra gemensamma politiska diskussioner.


Andra bloggar om: barn, talets utveckling, stolthet

Nu har jag tvättat en maskin röd tvätt. I princip hela Loppans garderob, alltså.


Andra bloggar om: barn, favoritfärg, tvätt

Mina barn är så otroligt synkade, jag är så stolt över dem.

Jag plockar fram barnens keyboard, mest för att Loppan ska få träna på sin Blinka lilla stjärna. Båda vill naturligtvis spela på den samtidigt, de strider för den med näbbar och klor. Därefter kastar sig båda två på mage på golvet i ett unisont och samtidigt gallskrik, och mina vibrerande trumhinnor ger mig en tinnitusvarning.

När krokodiltårarna har sinat får mor ett pedagogiskt infall (läs: avledningsmanöver) och föreslår en gemensam orkester med trummor till Lillebror, keyboard till Loppan och minigitarr till sig själv. Det ger positivt bifall hos barnen, i två minuter sitter vi där på golvet i harmoni. Det slutar emellertid med att jag sitter själv med huvudet på sned och plinkar på en uruselt stämd leksaksgitarr. Barnen verkar ha något bättre för sig.

Säg inget annat än att musiken förenar.


Andra bloggar om: barn, musik, utbrott, instrument

Jag har ibland undrat vad Victoria Silvstedts man varit för en. Han heter Chris, och det ska uttalas med halvöppen mun, amerikanskt slapp accent och med Restylane-fyllda, läppglanstäckta läppar.

Vad vill han, hur orkar han och vem är han?
Nu tror jag att jag vet lite mer, för nu ska de tydligen skiljas.


Andra bloggar om: Victoria Silvstedt, Chris Wragge, läppglans

Jag är en ständigt svarssökande människa, i behov av bevis, besked och kontroll. Äntligen har jag fått en förklaring.

I Sydsvenskan idag står att läsa att man funnit ett jättelikt tomrum i rymden, större än de vanliga som skiljer galaxerna åt. Rent hypotetiskt skulle det ta en miljard år att färdas från det nyupptäckta hålets ena sida till den andra.

Nu har jag således fått svaret. Till detta gudsförgätna, mörka ställe försvinner våra extra slantar. Det är hit all extra, önskad fritid försvinner, hit sugs alla så välbehövda sömntimmar och här hamnar de där viktiga papperna jag vet att jag fått men aldrig återfinner. Här gömmer sig alla förbrukade kilowatt-timmar och jämna par strumpor. Här återfinner jag med all sannolikhet barnens förstånd - och säkert mitt eget - lite då och då.

Någon annan som är av med något? Kan vi således tacka universum?
Jag fattar fortfarande ingenting. Egentligen.


Andra bloggar om: svarta hål, stora frågor, rymden, förlust

Vi beslöt oss för att göra något åt Loppans nattbesök hos oss, vilket naturligtvis mötte visst motstånd. Samtidigt beslöt sig Lillebrors kropp för att höja temperaturen ett par grader. Hela familjen har varit uppe i olika omgångar; yrat, förmanat, gråtit, svettats och somnat om.

Småtrötta inser vi idag att hösten och dess dagisbaciller sannolikt gjort sin entré.

I övrigt är det en B-dag idag: Borrning, barnkalas, brödbak och biff.


Andra bloggar om: feber, barn, sömnbrist, sömn

Jag minns dem som igår, och speciellt Tant Gredelin, som i sitt och systrarnas sökande efter hundrackaren Lilla Prick gick på spången över bäcken och blötade ner både kjoltyg och strumpor. Snällt och fagert satte hon sig på en sten i den djupa skogen, för att låta plaggen torka över en granekvist. Tillbaka hem kunde hon minsann inte gå i det tillståndet.

Loppan lyssnar och förundras, lägger huvudet på sned när vi läser. Slukas upp av Beskows bilder, försvinner med näsan in i volangerna, sjalarna, kakorna, fruktträdgårdarna och broderierna.

Dra upp kjolmöget till knäna kvinna, sms:a dina systrar, ring efter en taxi och spring så över bäcken!
Så mycket som förändrats.
Loppan ifrågasätter inget.
Hon avundas dem. I alla fall för tillfället.

Andra bloggar om: Beskow, Tant Gredelin, volanger, förändring, utveckling

På väg hem från dagis idag föreslår jag Loppan popcorn och läsk framför tv:n till kvällen.

- Mamma, vad är läsk?

Se där, vår återhållsamhet på läskplanet ger resultat. Detta inlägg visar jag henne om ett decennium eller så, då jag förmodligen har mer än läskkonsumtion att oroa mig för.


Andra bloggar om: läsk, socker, barn, fredagskväll

"Kolsyrat vatten kan vara farligt för barns tänder", står det på Expressens hemsida.

Det kolsyrade flaskvattnet innehåller flour, som kan ge missfärgningar på barns tänder.

Men så köp en Soda Stream då, och du kan ha gott samvete igen - både för barntänderna, miljön och flaskkånkandets skull.

Ja, jag vet, jag har skrivit om detta tidigare, men får man vatten på sin kvarn tål det att upprepas.



Andra bloggar om: mineralvatten, fluor, miljö, Soda Stream, kranvatten

Det är relativt nygammalt för mig med fasta morgonrutiner. Sådana har jag inte haft på drygt 1,5 år. Den gångna föräldraledigheten har gett mig möjlighet att strunta blankt i alla morgonmåsten, och det har jag verkligen tagit till mig och njutit av.

Nu känns det dock fräscht att åter få göra saker i en bestämd ordning på morgonen, dessutom medan barnen fortfarande sover. Inga leksaksbråk att ta hand om, inga tuschpennor i fel mans händer och ingen matfight. Ganska härligt. Faktiskt. Bara jag och Luther.

En annan sak: Danskt rågbröd är grymt överskattat, om du frågar mig. Jag kan lika gärna smeta keso och skivad banan på en planka tryckimpregnerat virke, om det är den kulinariska upplevelsen vi dryftar. Jag slutar omgående när limpan är uppäten.



Andra bloggar om: morgonrutiner, måsten, frukost, danskt rågbröd

Vi har som bekant en Kung Fu-papegoja i sovrummet om nätterna. Loppan kommer smygandes i princip varje natt för att avsluta de sista sovtimmarna i vår säng.

Efter alla sparkar, hennes krav om att få ha sina ben på min mage, mardrömsskrik och andra drömmar med utrop och kaströrelser får det snart vara nog. Jag kan inte sova.

Vi måste göra något åt detta, men orkar inte riktigt. Imorgon kanske.


Andra bloggar om: sömn, mardrömmar

Jag lider förmodligen av någon lindrig form av hypokondri, eller i alla fall vanföreställningen om att allt skit smittar mig. Jag avskyr vårdcentraler och akutmottagningar. Där torde rimligen hela stans baciller alstras i en enda, stor, motbjudande gryta. Varsågod, tag en kölapp till helvetet, bara du har leg med dig så vi kan identifiera dig efteråt.

På en stol, käpprak i ryggen, har jag just suttit femton ynka minuter och väntat på ett provsvar åt mormor. Förbi mig passerade en tysk pojke med en hosta som skulle få all världens lungpatienter att höja på ögonbrynen, samt en likblek, medelålders kvinna med någon form av akut smärta och illamående - framåtlutande gång, utrustad med en spypåse i vardera handen och med utrop som lika gärna kunde kommit från en födande kvinna.

Jag sitter med uppspärrade ögon, håller andan, kniper ihop munnen och längtar bort. Ut.

Först här hemma kan jag andas normalt igen. Kanske är det jag som är sjuk?


Andra bloggar om: hypokondri, baciller, vårdcentralen, akuten

Jag och sömnad är en kass ekvation, där X aldrig kommer att benas ut.

Nu har dagis ombett mig, som alla andra föräldrar, att sy en nalle var till barnen i tjockt filttyg. Dessa ska tjänstgöra som "instämplingsverktyg" på dagis, i en stor säckvävskvadrat med fack för varje barns nalle.

Nallarna skulle sys ihop med kaststygn!? Återigen står jag där helt handfallen till en början, ringer mamma och frågar smått desperat om jag inte kan strunta helt i det där "kast med litet stygn" och dra fram symaskinen istället. Nej, tydligen funkar det inte på filttyg.

Tankarna flyger och jag är nästan på väg att ringa 90-åriga mormor, men stoltheten tar överhanden och jag sitter med tom blick vid matbordet under stark och förberedd arbetsbelysning. Man kan väl inte som mamma gå tillbaka till dagisfröknarna och säga att man inte fixar det!? Eller?

Då smyger sig min älskade make fram och undrar vad jag gör. Hur kunde jag missa det!? Min man kan ju sy! Han visade naturligtvis, och kvällen igår slutade med att vi bägge två satt med varsin nalle och sydde kaststygn tillsammans.

Om de sött sussande ungarna ändå visste hur gränslös föräldrarnas kärlek och uppoffring är för dem.






Andra bloggar om: kaststygn, sömnad, dagis