Familjen Jensen

När syrenerna blommar går jag in i ett nytt tidevarv. Då slår jag om till sommarlevernet, i alla fall i sinnet. Den svenska sommaren har dock med åren gett mig sämre erfarenheter, annars skulle strumporna åkt av permanent vid syrenblomningen.

Nu får duken på terrassbordet ligga på dygnet runt.
Nu lägger jag till en färg i min annars svart-gråa garderob.
Nu kavlar jag upp jeansen lite.
Nu byter jag vardagsmenyer.
Nu börjar maken nysa och bli pollensnorig.

Jag plockar in några syrenklasar och sätter i vas (tack vare grannarnas frodiga, lila exemplar) och njuter av doft och färg. Naturligtvis minns jag alla skolavslutningar, men numera är syrenerna för mig en symbol för den grönskande explosion vi nu är mitt uppe i.

Minnen
Vördnad
Njutning
Ett smakprov på kommande årstid

Välkommet

Så liten och skär.
Så söt och bedårande.
Vittnande om en väntad och efterlängtad frukt.

Vårt lilla äppelträd har knappt ett år på nacken. Fyra sorters äpplen ska det bära, och förhoppningsvis mången lycklig och aromatisk stund. Jag längtar redan efter de första äpplena - om det kommer några.

Det doftar nästan in hit, trots att det kommer utifrån. Doften av regn efter en längre tids torka är härlig: Jag står och tittar ut genom fönstret och känner hur det luktar blöt jord, blött gräs, våt sten och fuktiga nyutsprungna blad.

Grönskan är tacksam.

Och maken strör ut Stroller Kombi i gräsmattan, iklädd regnställ.

Alla små pyren är idag planterade. De är så små och söta, och just nu kan man inte ana vilken kraft de förhoppningsvis besitter. Det ser ut som om de står ensamma på en stor, lerig savann, med lång väg till nästa kompis. Och inte är det någon idé att föreviga mitt dagsverke. Motivet skulle tveklöst bli mest jord.

En större skuggrabatt tar nu form, även om jag i skrivande stund är osäker på om det är så mycket skugga på platsen egentligen. Vi får avvakta och se om det frodas eller ej.

Dagsverke är således rätt ord: Mina händer känns som sandpapper, ryggen är trött och axlarna lite solröda. Men vet ni, det finns inte mycket som går upp mot ett ordentligt fysiskt dagsverke i friska luften. Det är en euforisk känsla att få "odla sin trädgård", att slita och kånka. Sen kan östermalmsfolket sitta där på Stureplan, pimpla dyra drinkar (eller de kanske köper helrör eller flaskor med champagne förresten) med sina dyra designhandväskor och jättesolglasögon, ta helikopter hem och tro de är lyckliga!

Kött på grillen, undanplockning av kringströdda leksaker i trädgården och så lite rödvin igen.

Va, ska det regna nästa vecka!?

Loppan satt vid middagen och komponerade egna visor, samtidigt som hon klagade på att hon minsann inte tänkte äta löken.

Lillebror med sin extremt gälla röst, som överröstar allt och alla, beordrade många tuggor av det vi åt, trots en stor barnmatsburk dessförinnan.

Mitt i allt detta oväsen drog jag och maken efter andan, slöt stilla våra ögon och tog stora klunkar av rödvinet.

En helt vanlig och bra fredagskväll, som vi sedan fortsatte med lite choklad i trädgården och dessa bilder:

Jag är medveten om att denna bild till stor del påminner om den jag publicerat för någon dag sedan. MEN...

Sist i min och makens bröllopsinbjudan skrev vi: "Välkommen när våren är som finast". Vi gifte oss den 25 maj, och titta, snälla titta: Visst förstår ni hur jag menar!? Naturen är sagolik!

Underbart, vi håller på att få en ny mysplats i trädgården. Förutom den stora terrassen, har vi nu en hörna att utveckla efter makens snickrande och byggande de senaste dagarna. Här får man behaglig skugga fram till tidig eftermiddag en varm sommardag, och här tittar eftermiddags- och kvällssolen fram. Det fattas ett betongbord, mer grönska, ytterligare utsmyckning och några människor. Och så fattas det sand i sandlådan.

Imorse släpade jag på cykel och med viss möda hem de två filtarna och kuddarna i bild. Om jag krockat hade fallet blivit mjukt, oavsett fallriktning.

Det är - i alla fall i efterhand - en fröjd att vara på handelsträdgården med maken. Han är ytterst strikt på att vi ska handla målmedvetet och effektivt. Vi bör således INTE strosa runt i filosofisk tanke och med nya idéer sprutande ur öronen. Jag är hans motsats och tappar ofta fokus, står stilla och tänker för mycket och hittar nya plantor och helt andra växter än dem vi skulle köpa. Då trampar maken av otålighet i gruset, djupa gropar blir det. Jag menar, hur ska man kunna vara rationell bland så mycket fägring!?

Idag måste nog folk ha dragit på smilbanden i vår närvaro: Han, med rullebören (vackert ord!) i hög hastighet i grusgångarna, medveten om och väldigt uppgiven över sin frus extraturer, diffusa svar på hans frågor och många omvägar för goda råd hos trädgårdsmästar-Kjell i stråhatten. Jag tappade min älskade trädgårdslista (den långa) vid ett tillfälle och sprang som en yr höna runt hela handelsträdgården. Maken suckade. Jag hittade massor av vackra växter, till helt andra delar av trädgården. Maken suckade. Och så lite kryddor. Maken suckade.

Det var en brokig samling växter vi fick med oss (förutom de 100 kg gödsel som trängdes med det näpna gröna), men jag tror nog vi är nöjda bägge två.

Nu är det snart tid att smutsa ner sig, lägga sig på knä och rota, plantera, vattna och skapa. Jag längtar efter jord under naglarna, ett i alla fall för ett par dagar bestående bevis på en hårt arbetande villaägare.

I eftermiddag hoppas jag på en tur till plantskolan, med fyllt bagageutrymme på hemvägen. Till detta ska vi dessutom i Herrestad införskaffa jord med "super power".

Min plantönskelista är två A4-sidor lång, så innan avfärd får jag se till att prioritera över på en ny, mindre lapp. Annars piper det ilsket till i kortläsaren i kassan.

Murgöna, pipranka, tulpanträd, gråtimjan och backtimjan, höstanemon, rudbeckior, röd alunrot, jättevallmo, praktnäva, fingerört, ormbunkar och hostor, gulltörrel, hasselört, spetsmössa, ormöga, skuggbräda, klematis, kungsnejlikrot, vidjehortensia, dagliljor, solbrud, japanskt blodgräs etc.

Någon som kan låna mig ett par tusenlappar? :o)

Maskrosjävlar
Ogräshelvete
Tistelfan

Spann efter spann.

Jag svär inte så ofta, i alla fall inte på pränt.
Förutom nu.
Teorin om alla arters rätt till existens tror jag inte ett dugg på - och i år ska vi göda ihjäl de i gräsmattan ovälkomna inkräktarna.

Även om hon tidigare figurerat här vill jag en gång för alla välkomna henne. Hon har nu hittat sin plats på terrassen och fyller den i all sin prakt.

Det känns bra. En rejäl färgklick bland det gråa och träfärgade så här på vårkvisten.

Vi hoppas hon får ett långt och lyckligt liv hos oss, eller i alla fall tills kitschen går ur tiden.

I YAs långlördagsbilaga finner man idag dessa trädgårdsdekorationer. Jag tror jag måste köpa en rosa groda, av två anledningar.

- Ett naturligt, barnsligt inslag för en familj med barn. Loppan har redan godkänt ett framtida köp. (Svepskäl)
- Men framför allt för att visa att jag visst inte är någon trädgårds- och inredningsmes. Jag kan visst vara kitschig!

Jag låter som Lotta på Bråkmakargatan. Men en materialistisk inredningstok, som jag ibland förvandlas till, säger sådana saker.

Jag vill ha massor av dem i trädgården; vita, rosa, fyllda, enkla, tidiga och sena. Dessa sagolika och praktfulla drottninglikar - som romantiska färgklickar. I år ska jag gå på pionjakt på Åbergs Trädgård och se vad jag månne finna.

Denna kommer från farmors trädgård, där jag brukar få klippa av ett par stycken för att ta in i vas. Oj, vad jag längtar!