Familjen Jensen

Vi har en Loppa med den svårbrutna vanan att ofta komma krypandes upp mellan maken och mig under sennatten. Med tanke på hennes bensparkar, kommandon i sömnen och tandgnissel hade vi gärna burit tillbaka henne - om vi orkat.

Sen har vi en Lillebror som vi faktiskt skulle behöva plocka in till vår säng och trösta ibland, eftersom han drömmer så obehagligt. Men han vet inte hur man gör när man får sova i föräldrarnas säng. Han sitter upp, drar i sänglampssladdarna, snärtar med snutten, leker "putta på pappas ansikte med foten" och "lavett över mammas näsa" - allt i vaket tillstånd.

Om det vore tvärtom med barnen, hade jag varit gladare då? Tveksamt. Jag ska inte klaga - inte idag. Jag har sovit gott, oavsett barnens placering.

Jag ventilerade ovanstående med mamma, och hon påminde mig om när jag var liten; jag älskade min säng. Via litteraturen och vänner hade mamma tagit till sig att det kan vara både mysigt och kanske nyttigt att låta barnen sova i föräldrarnas säng ibland. Vid ett tillfälle plockades jag därför in till denna säng för lite gos, varpå jag efter en stund frågade om de var nöjda och om jag fick lov att återgå till mitt eget näste...