Familjen Jensen

Vi tar ett gemensamt kliv nu, över till en annan sida. Min blogg byter adress, välkommen dit!

(Jag låter denna vara kvar, för gamla minnens och ikappläsnings skull.)

Det var den mest utdraget arrangerade cliff hangern i tv-seriernas historia! När Meredith, som förutspått, kommit tillbaka till sina blårockade vänner i jordelivet kunde jag inte ens förmå mig att känna något, eller ens att bli tagen av stundens och livets allvar.

Från och med nu får dr Grey sitta där och filosofera utan mig på onsdagskvällar, fär jag tänker minsann göra något vettigare den timmen.


Andra bloggar om: Grey's Anatomy, dålig tv

Peter Swartling från Idol-juryn har en son, eller i alla fall en dubbelgångare i yngre tappning. Jag fann honom på en bild från Gardells film "En komikers uppväxt".

Se själva! Den blonde killen till vänster.


Andra bloggar om: Idol, Peter Swartling, dubbelgångare, En komikers uppväxt

På väg hem från dagis fann Loppan ett litet brunnslock samt dess ordinarie plats. Genast plockade hon upp det och gick iväg för att lägga det till rätta.

Ett par tio- eller elvaåringar stod och hängde i närheten och ansåg sig vara bättre män för uppgiften. En av dem gick Loppan till mötes:

Han: Ska jag ta den kanske?
Loppan: ..........
Han: Tack!
Loppan: ..........

Loppan tittade flera gånger efter honom, fortfarande tyst, när vi börjat gå. Högröda kinder, generat småleende:

- Han var så himla snäll, mamma!

Mamma fick en klump i bröstet - älskade dotter.
Så börjas det, eller?

Något kommer ifatt mig idag, en lång skugga som växt under veckan. Farmor begravs på fredag och det är dags att åter öppna den där asken av smärta, minnen och känslor. För att livet och vardagen ska fortsätta har jag varit tvungen att då och då stänga locket under de senaste två veckorna. Men när skuggan närmar sig önskar jag att asken tedde sig annorlunda, att jag bara kunde skruva upp den på baksidan och passivt sitta och titta på den snurrande, vackra ballerinan inuti. Men man kan inte välja sin sorg antar jag. Den bara är där.

Min visdom säger dock att det är precis det som kommer att ske i framtiden. Den där asken kommer att spela för mig så småningom, jag kommer att vilja öppna den ofta och njuta av dess innehåll. Idag har den dock andra färger och locket känns tungt. Farmors fina ask - för det är väl det minnen och fortlevnad handlar om.


Andra bloggar om: sorg, begravning, minnen, livet

I fredags fick Loppan en efterlängtad leverans. Go'boken, som annars sålt mest småbarnsböcker, har nu gjort en nylansering: Mina första fakta. Fyra vänner ger sig ut på äventyr i sin magiska låda, som tar dem till (i detta första paket) Dinosauriernas värld. CD/Bok-saga, historia och fakta på samma gång. Och så fick man ett förstoringsglas att undersöka bokens sidor med. Skulle du fråga Loppan kan hon numera namnet på flera av de forntida bestarna - hennes intresse är enormt och uppslukande i ordets rätta bemärkelse. Jag inte berätta om nästa månads bokpaket (om havet och dess djurliv) alltför tidigt, för hennes väntan blir nog alltför stor och smått oöverstiglig.

I helgen kom det första teckningsalstret på samma tema, och den förärades mig. Inget snack om saken, visst har hon ritat en Diplodocus.

Nu är jag naturligtvis av den bestämda uppfattningen att teckningen rätt och slätt var till mig, så kom inte och insinuera att mamma skulle vara en dinosaurie. Även om pilen skulle kunna antyda något annat.




(Klicka på småbilderna för större variant)


Andra bloggar om: Mina första fakta, barns inlärning, intresse, dinosaurier, Diplodocus

Imorgon är det dags för fotografering på dagis, och jag kan konstatera följande:

- Vi borde ha badat barnen istället för att gå på föräldramöte.

- Lillebrors gigantiska sårskorpa på näsan efter helgens närkontakt med asfalt och allt snortorkande kommer mindre lämpligt. Täckstift ligger nära till hands, men blir så uppenbart patetiskt.

- Fröknarna har lovat att inte servera de minsta filmjölk till frukost just imorgon. Tack, där sparar familjen Jensen en halv tröja. Vi sponsrar Skånemejerier så det räcker de övriga 364 dagarna och behöver inga bildbevis.

- Jag har mina aningar om att Loppan, framför den himmelsblått flammiga fotobakgrunden, nog pressar fram ett underbetts-leende, direkt nedärvt från sin mor vid samma ålder, då insikten når barnet att fotografen kan uppfattas som pinsam och krystad.


Andra bloggar om: dagisfoto, välvårdade ungar, underbett

Idag kryddas vardagen med VAB - igen. Lillebror har feber och näsan rinner lite för mycket. Eller ja, han hade feber inatt, men verkar oförskämt pigg nu när han krasch-sovit i vår säng och tagit sovmorgon till nio. Med snor-elva under näsan, runtspringandes, endast iförd blöja och grön-röda mockasiner ropade han efter "pip-pip" (nya namnet på välling, eftersom det ju piper i micron när den är klar).

Själv skulle jag gärna bädda ner mig en stund och sova bort både halsont och hängighet. Det kanske bara krävs ett par mockasiner?


Andra bloggar om: vab, förkylning, barn

Ibland blir jag total egoist, i full mundering.

En av dem får ett svårtröstat och utdraget gallskriksutbrott mitt i natten för att kramkossan förflyttat sig fem cm från sitt ursprungsläge i sängen. Den andre tjatar ut ordet mamma mellan klockan tre och fyra på natten, erbjuds en plats i föräldrarnas säng och tackar för den genom magsparkar, skrik och lavetter i ansiktet.

Någon j-vla tacksamhet får de väl ändå visa mig, de där två!? Tacksamhet över att jag burit dem inom mig vars nio månader, över att jag andats in syrgas till utmattning och tryckt ut dem i smärta, torkat dem i baken i alla år. Visa ödmjukhet för att jag nattvakar, kryper på golvet för och på akut beordran kommer och besiktigar kramdjur i välbäddade korgar fastän jag bara vill få middagen klar.

Jag vill ha piedestalplats för att jag aldrig verkar kunna sätta mig själv och mina behov åt sidan tillräckligt, för att jag trots egen feberfrossa, uteblivet tålamod och bortblåst ork alltid plockar ihop mig själv från pölen på golvet och nattar dem ömsint och för att jag allt som oftast lovordar dem. Vem ger föräldrarna medaljer?!

Denna egoism kommer över en som ett sydostasiatiskt oväder: snabbt, tungt, mörkt - och väldigt snabbt övergående.


Andra bloggar om: egoism, vardagen med barn, tålamod, livets mening, kärlek

Go Daaaaannieeeeeel!!!

Förresten är det en alldeles förträfflig fredagskväll. Tämligen vanlig i sitt slag, men symfonin av samtliga komponenter ger en go' harmoni.

Ugnsstekt kycklingfilé med rostade rotfrukter och en yoghurtsås. En klassiker utan utsvävning, men tillsammans med en flaska Marqués de Riscal blir alltsammans guldkantat. Klart vi ska dricka en liten dyrgrip en helt vanlig fredag! Varför ska den stå i skåpet i väntan på ett lite mer speciellt tillfälle? Denna gudadryck, detta plommonelixir, gör underverk just idag. Loppan är uppe längre, popcorn framför Idol och skön samvaro. Jag dristade mig t o m att krypa in och se sista Idol-bidraget i hennes av några stolar uppbyggda filtkoja framför tvn.

Just idag blev jag en bättre mamma efter några glas Rioja. Eller ja, bättre vet jag inte, men i alla fall mer släpphänt och avslappnad. Eller kanske mer närvarande.

Och så dagens citat:

"He he he... Mamma, jag tog bara ut den!"
(Andra mjölkisen i Loppans underkäke har ikväll lämnat skutan för att ge plats åt det tunga artilleriet.)


Andra bloggar om: Idol, Marqués de Riscal, fredagskväll

Usch, det är bara att konstatera; jag är en sådan mamma som har stora svårigheter i att låta barnen assistera vid matlagningen. Jag är för praktisk och för trångsynt på det planet, och anser ofta att jag gör det framför allt snabbare själv.

Då och då tar jag emellertid mitt förnuft till fånga och låter Loppan hjälpa till, för hon vill ju väldigt gärna. Det är bara det att hon smidigt nog - enligt mig - kommer och frågar lite för sent i processen, då jag oftast är klar. Mitt erbjudande om att hon istället kan få duka bordet faller sällan i god jord.

Idag panerade vi fisk tillsammans... Jag bet ihop, men tålamodsprövade tillrättavisanden sipprade ständigt ur min mungipa, vilket naturligtvis gjorde Loppan något rådvill:

- Nej, inte så!
- Akta mjölet!
- Spill nu inte mer!
- Stå inte precis där!
- Inte trycka så på fisken, och inte ösa på det sättet!

Fy, vad jag skämdes efteråt! Jag måste verkligen gruppera om mina kontrollbehov och släppa in minderårig arbetskraft.


Andra bloggar om: barn, matlagning, assistans

Ljudet från Niagarafallen transporteras ut i hela huset när man slår en drill där, och minsta väderspänning ekar i evigheten.

Vår nyrenoverade gästtoalett har sedan färdigställandet varit tämligen ... ogästvänlig. Jag vet, det rimmar illa med dess syfte, och därför har vi nu påbörjat pimp-processen med en tapettavla. Mönstret har geniet Hanna Werning stått för.

Det saknas fortfarande en hel del tills man med lust och glädje kan äntra familjen Jensens gästvrå; pedalhink (ett måste just här), en liten korg med "hjälpmedel" på golvet, och kanske en vägghängd vas till vänster om spegeln eller plats att sätta ett värmeljus.

Men håhå jaja, vad vi lyckats med matchning av tapet, handfatskakel och handduk!
Det är de viktiga sakerna i livet, det...




Andra bloggar om: gästtoalett, eko, renovering, Hanna Werning

Bild: Liquid Inspiration

Min whiskyfaiblesse har varit uppe om på hyllan och samlat lite damm, men nu ska jag ta mig i kragen och ta fram dammvippan. Den påsklanserade och enbart för svenska marknaden framtagna Black Grouse, från Famous Grouse-bolaget, måste å det snaraste komma i min ägo - tillsammans med ett par andra pärlor jag för ett tag saknat i barskåpet.

Min alkoholkonsumtion i allmänhet och den av whisky i synnerhet har varit i princip obefintlig ett tag. Men nu när höstvindarna friskar i, löven gulnar och morgonluften ångar vid utandning är det dags att fräscha upp whiskybeståndet. Mer som behöver dammas av är glashyllorna i barskåpet. Jag borde vid detta laget just i dammet kunna skriva en smakrecension framför varje flaska. Det finns både utrymme och förutsättning för detta.

Andra bullar således, och nya droppar!


Andra bloggar om: The Black Grouse, The Famous Grouse, whisky, rök, livselixir

För ett tag sedan fick jag ett reklamutskick från Mc Donalds och deras nya Happy Meal-klubb. Utskicket var adresserat till min målsman!

Visst är jag relativt nyss 30 fyllda!?
Eller har jag missat något?

Hur ska jag tolka detta?
Nåväl, för en som försöker behålla barnasinnet är ingen skada skedd.


Andra bloggar om: Mc Donalds, utskick, vuxen, barnasinne

Lillebrors tveklöst första val om han får låna något ur Loppans sortiment, skulle bli den rosa, supersöta teservisen. Då vill han sitta i hennes säng, på det blommiga överkastet, hälla upp mängder av te, plocka ur ljus från tårtbitarna, servera, sörpla och hälla lite till. Där kan han sitta länge, och jag uppmuntrar honom, då jag anser det vara en fin kontrast till all lastbilskörning, mc-rally på golvet och tuff-tuff på mattan.

Det är minst sagt en skön syn.


Andra bloggar om: barnlek, teservis, leksaksbilar, kontraster