Familjen Jensen

Eftermiddagspyssel i trädgården, och nu är vårens penséer, några fantastiskt vackra julrosor och lite tusenskönor planterade. Att få jord under naglarna, plantera, klippa ner och förbereda för trädgårdens vårexplosion (förhoppningsvis) är som en lisa för själen. Därefter premiärtändes grillen, mannen knäckte en öl bredvid glöden och två mastodont-entrecôte-kotletter lades slutligen på. Ungefär ett kilo mat senare inser jag dessutom hur fint det räcker med två glas vin för en småbarnsmor en vanlig lördagskväll...

Skön kontrast till dagens high tech-samhälle: Titta på denna filmsnutt på youtube:
http://www.youtube.com/watch?v=N5mLK4V5P30

När jag väntade Lillebror var jag, av sunt förnuft och även genom berättelser från flerbarnsmammor i vänskapskretsen, väl medveten om att två barn av samma familj är och förblir två helt olika individer. Det där lägger man inga tankar på förrän det blir verklighet.

Elva kilo senare kom ett gossebarn, som jag trots allt  trodde skulle bete sig precis som sin storasyster. Förutom att han var pojke skrek denne annorlunda, hade andra rutiner och hade andra matbehov. Ändå blev jag alltså tagen på sängen. Dagligen och stundligen blir jag fortfarande påmind om dessa underbara olikheter i utveckling och personlighet hos våra barn. Som exempel kan då nämnas att Lillebror idag till frukost, för egen maskin, satte i sig bl a ett helt päron; med skrutt, kärnhus och allt. Loppan åt sitt första äpple MED skal för två veckor sedan...

Inköp av penséer, grishalskotletter och blöjor står för övrigt på dagens kom ihåg-lista, en del av min härligt brokiga vardag!

Det ligger ett lugn i huset som sällan infinner sig mer än efter att barnen har lagt sig om kvällarna. Loppan har farit till farmor och farfar för äventyr över helgen, Lillebror sover eftermiddag, tvättmaskinen tuggar en omgång vitt och det doftar nybryggt kaffe från köket. Jag har gjort en prioritering över resten av eftermiddagens sysslor och snabbt dragit slutsatsen att jag flyttar dem till morgondagen. Just nu vill jag bara vara, sitta med kaffekoppen i solen på terrassen, lyssna på en gräsklippare och filosofera över påskmiddagen med familjen, hyllor och krukor till terrassen i sommar och så inget mer. Jag drar nog handen genom de fåtal salviaskott som sitter kvar på busken från ifjol - den doften är ljuvlig.

Här kommer några av mina favoritdofter:

- Kryddoft på fingrarna
- Nytvättat & nybakat
- Salt hav
- Nybadade barn
- Såpat golv
- Vädrade sovrum

Skriv in era, så jag kan få låtsassniffa även på dem!

Fil med linfrö (för min mage), frukt, kaffe, smörgåsar, varav en med Keso Chili (under skinkan) - min nya favorit.

Frukosten är utan tvekan mitt viktigaste mål. Då skulle jag, om jag hade hunnit och haft tillfälle, kunnat sitta hur länge som helst och äta. För det mesta ser vardagsmorgnarna dock annorlunda ut, men det är väl trevligt att föreviga undantagen!

fotobyline: Peter Tullberg/SVT

Oj, jag har precis suttit och dreglat (åt kanske för lite kvällsmat?) under matlagningsprogrammet Saras Kök på SVT. En hälsosammare brunch var dagens tema, och hopplösa jag som gillar helhetskoncept har nu skrivit ut samtliga recept från hemsidan...

Bjud in - eller bli bjuden kanske!?

Kan en fyraårings lycka bli mer fullständig!? Loppans beställda prinsessklänning (slitstark och tvättbar i 40 grader!) från Lek e livet har äntligen kommit - uppsliten ur påsen och påklädd direkt. Dessförinnan var hon med pappa på Bo Ohlsson och införskaffade utesäsongens höjdpunkt - en studsmatta. Rena rama julafton, lyckan är total och vi föll än en gång offer för Mammons krafter. :o)

Bokus - Så mycket litteratur till så bra priser. Jag kommer ändå inte in med barnvagnen på sta'ns bokhandel...

IKEA - no comment

Miljögården vid Nova i Lund - När jag gått en runda där blir jag som en fyraåring: "Vill ha, vill ha" (och förstår inte varför det inte går)

Små keramiker på Österlen: Louise Ebbmar, Krukmakeri Östratorp och Thomas Drejare. Mitt fanatiska keramik- och bruksgodsintresse verkar bara bli värre med åren.

Matzner & Matzner i Löderup

Karossgården i Gladsax. Mitt projekt där i sommar (och på loppisar) är att hitta några ljusstakar och udda assietter.

Solen har gått ned, det är mörkt och himlen djupblå. Jag har öppnat dörren ut till terrassen för att kunna njuta av koltrastarnas underbara aftonkonsert.

Just nu är Loppan en kattunge - det är väl fjärde ombytet idag. I skrivande stund har hon dessutom hunnit dra över en prinsessklänning: Voilà, en kattprinsessa...

Kattdräkten är för övrigt mitt eldprov i sykonst. En sådan behövdes till gymnastikens uppvisning. Tyget kom utklippt, men man skulle själv sy och färdigställa. Kallsvetten bröt ut; jag som överhuvudtaget inte stod i kö när det delades ut baskunskaper i sömnad! Ett par svordomar senare och efter några onödigt snabba och sneda rally-omgångar med maskinen (som ingen ändå kunde se eftersom tyget tack och lov var svart) kunde jag i alla fall beskåda en hyfsat snygg "cat suit" med huva inklusive öron samt dräkt med påsydd svans! (Tack tack, applåderna var inte nödvändiga...)

Under sitt besök i Japan flög Kungen in Lallerstedt för att bjuda kejsaren på Kobe-biff. Världens dyraste biff (1800:- kilot) görs från kor som fått massage och ätit vitt ris, gräs, riskli och bönor. Och så har de druckit öl och lyssnat på lugnande Mozart!

Jag tänkte också flyga in (ja, det räcker väl att han tar tåget?) Lallerstedt - för ett alternativ till kvällens Korv Stroganoff...

En av föräldraskapets svårigheter är att hänga med i svängarna - ibland är de så snäva att man nästan trillar ur vagnen. Igår var Loppan som ett åskmoln - arg till och från hela dagen: surade på sitt rum, vägrade borsta tänderna, nöp sin lillebror, skrek när hon pratade och sursomande på sitt rum igår kväll för att hon absolut inte skulle plocka undan efter dagens lekar. Idag har hela hennes uppenbarelse däremot förvandlats till något änglalikt. Hon tackade ödmjukast för frukosten och mitt initiativ till hallon-, apelsin- och banansmoothie (en klar favorit). Hon sjunger när hon pratar och inbjuder Lillebror till kärleksfull lek. Som förälder gäller det då att hoppa på änglatåget och rida på vågen. Själviskt nog muttrar jag ibland att det faktiskt kunde vara skönt om de små någon gång ville haka på MINA mentala svängningar. Vi får nog ha ett familjeråd... ;o)

Varje år förundras jag av människans mentala - och fysiska med för den delen - pånyttfödelse när knopparna brister och ljuset återvänder. Jag säger till mig själv att jag är en sån typ som uppskattar och njuter av höst- och vintermörkret, utan att bli deprimerad. Varje vår när solen skiner, när utemöblerna dras fram och man kan sitta i bara tröjan i lä i en trädgårdshörna, så blir jag dock lika lycklig som alla andra. Hur djupt sitter detta beteende i oss!? Borde inte vi skandinaver vara "jämnlyckliga" under vinterhalvåret - det är vi ju mer vana vid? Arv eller miljö?

Inte lönt att analysera - vi njuter istället! Uteserveringar (som vi barnfamiljer mer sällan använder), lek på gräsmattan, inköp av gungor och studsmattor, lättare klädsel, grönska och lite senare... en välkomstfanfar åt vår svarta herr Weber, redo för grishals, spett och folielök. I år har jag bestämt att starta grillsäsongen TIDIGT!

Frågan vad som betyder mest för mig är lätt att besvara, men efter de självklara kärnvärdena i mitt liv, och inte alltför många pinnhål ner på listan, kommer sömnen. "Amen", säger de läsande småbarnsföräldrarna med mig.

Sömnbristen, framöver kallad fanskapet och tilldelad maskulin form, är fullkomligt oberäknelig. Antingen ringer han på morgonen efter två nätter med magsjuka, när man hålögd och fullkomligt apatisk öppnar dörren för honom, för man ids inget annat. Eller så planerar han sitt besök lååångt i förtid, ringer och terroriserar, skickar små hintar. Ungefär som en ytlig bekant som kanske verkar ganska trevlig och social i början men som visar sig vara en riktig skitstövel.

När han väl kommit innanför dörren naglar han sig fast i fåtöljen, kräver både uppassning, fika och ständigt sällskap. Han förändrar ens person helt och fullt, och i hans närvaro känner man sällan igen sig själv. Själv förvandlas jag till en bitter, skällande, tjatig ragata med tunnelseende. Inget i världen känns rättvist, solen skiner aldrig och eländet har ingen ände.

Oftast sitter fanskapet kvar ett tag, trots att han påtalat att han nog snart borde ge sig av. En sista kopp kaffe, ytterligare lite kallprat. Men när han väl gått lämnar han en frid efter sig som är svår att beskriva. Ögonlocken lyfts, trots att de tidigare faktiskt varit öppna, och man har åter huvudet ovanför vattenytan.

Någon som håller med? Fast han kanske beter sig olika med olika männsikor?

Just idag lär han inte komma, och han har inte annonserat någon ankomst inom det närmasta dygnet heller - tack och lov.

Ett par visdomsord, som jag precis fick av min syster:

När saker och ting i Ditt liv nästan har blivit för mycket för Dig att hantera, när dygnets 24 timmar inte känns nog, kom ihåg majonnäsburken och två koppar kaffe:

En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonnäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar.

Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det.

Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken. Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna.

Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det. Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken. Naturligtvis fyllde sanden upp resten av tomrummen.

Han frågade ännu en gång om burken var full. Studenterna svarade med ett enhälligt "ja".

Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen.

Studenterna skrattade.

"Nu", sa professorn medan skratten klingade ut, "vill jag att ni påminns om att den här burken representerar ert liv. Golfbollarna representerar de viktiga sakerna. Familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som - om allt annat gick förlorat och bara dessa återstod - ändå skulle uppfylla och berika ert liv.

Småstenarna representerar andra sakerna som betyder något, som ett hem, jobb och bil. Sanden representerar allt annat - småsakerna.

"Om ni lägger sanden i burken först", fortsatte professorn, "går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen. Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig.

Så... var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till åt det som gör dig passionerad. Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt. Ta hand om "golfbollarna" först - sakerna som verkligen betyder något. Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand."

En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar.

Professorn log. "Jag är glad att du frågar. Kaffet finns med för att visa er; att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän."

En solig dag för sent, som om någon bryr sig, bjuder jag idag in grannarna på våffelkalas. I eftermiddag får storasyster således busa med grannpojken och vi mammor får fikasnacka i kubik.

Tänkte på det där med vardagsfilosoferande: De allra djupaste tankar kring livets essens pågår oftast under de mest triviala rutiner. I duschen imorse funderade jag t ex över alliansens arbetspolitik, och när jag smorde in mitt snustorra ansikte kort därefter undrade jag vilka egna tankevägar man bör prova för att undkomma kapitalismens klor...

Tack förresten, kära sommartid, för en timmes underbar försovning imorse. Välgörande, men dock förbundet med ett visst mått stress.

- Mirakeltrasan: Funkar överallt, bästa universalredskapet. Dem har jag köpt på ÖoB för 14 kr styck. Används i köket, på rostfria maskiner, i badrummet, som dammtrasa mm.

- Perstorps-ättika: En skvätt i tvättmedelsfacket vid vittvätt håller tvätten krispigt vit.

- Grumme grönsåpa: Bästa rengöringsmedlet för tusch-äventyr på t ex målade innerdörrar...

- Svårt att öppna den nya glasburken? Tag på en gummihandske på den hand du vrider av locket med, så går det som en dans.

Tar tacksamt emot tips från alla er andra - kommentera gärna!

- "Kärlek, oliver och timjan" av Anna och Fanny Bergenström
- "Under valnötsträdet" (samma som ovan)

Dessa två är mina köksbiblar för närvarande. Vägen till bra, god och enkel mat!

- "Nu vill jag sjunga dig milda sånger" av Linda Ohlsson. En varm, enkel, djup, intensiv och poetiskt skriven roman om två helt olika kvinnor som finner varandra. Bästa boken jag läst på länge!

Samtliga kriminalromaner av Åsa Larsson, en riktigt duktig författarinna.

Tre timmars bilresa hem från lugna, mysiga och småländska Broby fungerade bra tycker jag, men jag tänker samtidigt på och förundras över vännernas Thailands-flygning med tre barn nyligen... Tappert!

Dagens resefunderingar:
- Hur stor är den största kombibilen med bästa bagageutrymmet för barnfamiljer?
- Borde man inte kunna fästa twistband i takhandtaget för ettåringens leksaker? Hans ilska efter vår ignorans över att han tappat leksakerna vid sidan om, utom vårt räckhåll, var ganska påtaglig.
- Var kan man köpa vakuumpåsar för barnens kläder, så att allt mög tar mindre plats?
- Det borde införas straffavgift på Emmaljungas Edge-vagnar. De är verkligen inte gjorda för bilresor, utan möjligtvis för glassiga off road-promenader och flashiga stadsturer.
- Hur mycket kostar ett privat jet-plan?
- Kan man gå in på IKEA utan att komma ut 500 kr fattigare? Kalmar har välsignats med en ny fin butik, som jag ju nödgades inviga före hemresa...

Imorgon är det ny vecka och vardagen rullar på igen. Kylskåpet gapar tomt, som sig bör efter en helg hemifrån, så vi får se om jag har möjlighet att erbjuda barnen annat än äggsmörgås med makrillfilé i tomatsås imorgon.

Ett storknande, genomtrött föräldrapar går nu till sängs på ny sommartid.

En helgtripp till min syster, hennes Ola och deras villa ute på landet i Småland gör gott. Luften känns extra frisk och himlen lite blåare. Ebba har äntligen fått träffa och mysa med "sina" katter, dem hon har på bilder hemma på väggen - så nära ett husdjur hon för tillfället tillåts komma. Vi stadsbor är lätt tillfredsställda på det lantliga planet: Att få promenera längs landsvägen i vårsol, att dofta halmen och besöka kalvarna i stallet samt sitta på en sleten bänk vid gårdsknuten. Gässen har kommit tillbaka, i stora långa sträck över skyn. Det är livet, det också!

Byns lokala brandstation hade öppet hus idag. Vi promenerade dit, Ebba kommenterade odören hos en svinuppfödare längs vägen och alla hälsade gemytligt på varandra. Väl där var det tipsrunda med brandfrågor, varm korv och - det bästa av allt - provtur med bandvagn! Ungarna tjöt som om de vore ombord på Tivolis berg-och-dalbana.

Det läggs nu golv av grabbarna, den gamla radion spelar någon av årets schlagerbidrag, det doftar vitlök och ajvar relish från syrrans kök och jag sitter på deras kontor och ser ut över seneftermiddagssolens oranga släpljus över de ljusgröna fälten. Stunder som dessa ska man bara finnas till, ta in så många små intryck som möjligt och vara närvarande i. Om en halvtimme skulle kanske någon, rent hypotetiskt, kunna hamra sig på tummen, ett  barn trilla ner för trappan eller få ett vredesutbrott... Nu är det inte så, inte just nu, och en småbarnsmor njuter.