Familjen Jensen

På väg hem från dagis fann Loppan ett litet brunnslock samt dess ordinarie plats. Genast plockade hon upp det och gick iväg för att lägga det till rätta.

Ett par tio- eller elvaåringar stod och hängde i närheten och ansåg sig vara bättre män för uppgiften. En av dem gick Loppan till mötes:

Han: Ska jag ta den kanske?
Loppan: ..........
Han: Tack!
Loppan: ..........

Loppan tittade flera gånger efter honom, fortfarande tyst, när vi börjat gå. Högröda kinder, generat småleende:

- Han var så himla snäll, mamma!

Mamma fick en klump i bröstet - älskade dotter.
Så börjas det, eller?