Familjen Jensen

Ljudet från Niagarafallen transporteras ut i hela huset när man slår en drill där, och minsta väderspänning ekar i evigheten.

Vår nyrenoverade gästtoalett har sedan färdigställandet varit tämligen ... ogästvänlig. Jag vet, det rimmar illa med dess syfte, och därför har vi nu påbörjat pimp-processen med en tapettavla. Mönstret har geniet Hanna Werning stått för.

Det saknas fortfarande en hel del tills man med lust och glädje kan äntra familjen Jensens gästvrå; pedalhink (ett måste just här), en liten korg med "hjälpmedel" på golvet, och kanske en vägghängd vas till vänster om spegeln eller plats att sätta ett värmeljus.

Men håhå jaja, vad vi lyckats med matchning av tapet, handfatskakel och handduk!
Det är de viktiga sakerna i livet, det...




Andra bloggar om: gästtoalett, eko, renovering, Hanna Werning

Jag springer alltid i kölvattnet efter mina barn. Så kommer det nog alltid att vara, och jag har för längesedan insett omöjligheten i att förekomma dem. Plötsligt står de framför mig och ställer de smartaste frågorna, som jag inte har lämpliga svar på, eller så tittar de på mig med en vaken blick jag inte upptäckt tidigare. De springer iväg, och växer för fort. Kvar står jag snopen med en för liten blöja i näven, ett aningen för barnsligt svar på tal, en missförstådd blick eller en urvuxen H&M-tröja med "fel" tryck.

Loppan rinner mig särskilt ur händerna dessa dagar. Någonting i mig krackelerar en smula när hon gång på gång serverar bevis på sin utveckling och självständiga framfart. Då vill jag bara stoppa om henne i sängen, sjunga töntiga barnvisor, klappa henne på kinden och säga att hon alltid kommer att vara min lilla flicka.

Just för tillfället är hon på några dagars umgänge med farfar. Hon sticker bara fötterna i gympaskorna, greppar väskan och hoppar in i bilen. Hon är väl medveten om att vi inte ses på ett par dagar, och det är först efter viss vädjan jag får en kram eller en välbehövlig puss. I den stunden är det jag som vill lägga mig ner på marken och agera skalbagge, skrika i falsett och snora tillbaka min dotter till famnen.




Andra bloggar om: utveckling, föräldraskap, separationsångest

Så gick då solen åter upp efter en vecka i dimman. Äntligen ställer vi tillbaka hostmedicinerna i skåpet och lämnar barnen på dagis.

Jag älskar vardagen och rutinerna, det känner jag nu! Så skönt och befriande det är att nu få återgå till dessa och att ha lite längre mellan tankarna - att veta vad vi ska äta till middag, att se smulorna på golvet igen samt att kunna och vilja tänka lite längre fram än den närmsta timmen.

När jag äntligen fått lite efterlängtad sömn inatt, så verkar det som om kroppen ställt om sig till sömnbrist och får en chock av normal sömndos. Ingen dag under den gångna veckan har jag varit så trött som idag. Lustigt, obekvämt och fantastiskt på samma gång.

Men jag klagar inte - nu är jag bara glad, trött och tacksam.



En slagen Lillebror






Ett av alla de mål vi fått avbryta för tröst eller en axel att vila mot.

Ofta orerar jag om min kärlek till havet, oavsett årstid. Men jag har fullkomligt glömt hur mycket jag tycker om skogen. Dofterna, prasslet, ljuset, kvistarnas knaster, mossan och bären.

Bäckhalladalen på Österlen stillade idag ett bortglömt behov, och jag tänker framöver skrapa bort lite av den asfalt som med åren lyckats växa fast på min rygg. Det är en tämligen vanlig sydsvensk skog fast med mycken historia blottad, men det kändes speciellt. Ovana förmodligen. Fy på sig, stadsfrun.

Fler besök i skogen ska det bli, som idag med

blåbär och björnbär
stenhäll och prasslig ljung i höstblom
lite bergsklättring med rep
fruktstund bland ekarna
ormbunkar och mossiga stenar.


Historiskt isslitage




Barkborrars födoväg






Minst sagt kuperat




Andra bloggar om: Bäckhalladalen, skog, asfalt, natur, Österlen

Lillebror sover mycket. Inte så värst bra om nätterna kanske, men dagsvilan är i maratonformat. Med erfarenhet i bagaget vet jag att det sannolikt rör sig om en utvecklingsfas. Han har dubblerat middagsvilan, och plötsligt kommer det en hel hord av nya ord från honom - han smakar på dem, testar dem. Blicken har större fokus, och han känns lite annorlunda. Förändrad. Äldre.

Tänk om man själv kunde åstadkomma sådana underverk med lite sömn. En eftermiddagsvila på soffan och så plötsligt har man kommit en nivå vidare i medvetandet, skaffat sig större ordförråd (vem önskar sig inte det?) och har ändrat synsätt något.

Häftigt.


2,5 kg Lillebror under BB-filten...


Andra bloggar om: barn, utveckling, vila, sömn, ordförråd

Så var det dags, den stora dagen har kommit - och flera av helt annan typ är till ända.
Jag börjar nu jobba på riktigt - varje dag.

Föräldraledigheten har känts oändlig, mest i positiv bemärkelse. När SGI-dagarna nu har sinat är det med tacksamhet jag tittar tillbaka på 1,5 år hemma med barnen. Det är dessutom först nu jag inser vilken parantes den s k ledigheten är (dumt ord, vem kom på att det skulle heta "ledighet"?), om man ser livet ur ett större perspektiv. En fantastiskt parantes när man bor i Sverige, en ynnest på många sätt.

En egen personlighetsutveckling har dessutom blivit tydlig. Nu börjar jag inse hur jag vill att mitt liv ska se ut, hur jag vill ha det, hur jag bäst finner meningen i det samt vilka prioriteringar jag vill göra. Det är otroligt mycket som fallit på plats för mig sedan Lillebror föddes. Insikt, distans och säkerhet - så kan man nog sammanfatta det.

Barnen har blivit så stora, och jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på den sammanhängande tid vi fått tillsammans.

Slutligen känner jag att det nu är dags för något nytt - det har jag märkt även på barnen. Vindarna vänder, och det känns bra. Nu tar vi en dag i taget i vår nya vardag. Dagis, jobb, schema, hämtning och lämning, kvällsmat, saga, bävernylon-overaller, dagisbaciller och allt det där andra. Nya livsformer, nya stunder.

Med mina stramande innerlår - det är faktiskt värre idag - är jag glad över att idag få sitta på rumpan vid datorn och ringa en massa samtal.







Andra bloggar om: föräldraledighet, förändring, arbete, barn

Visst får man klä ut sin Lillebror, bara han själv vill.
Just denna Lillebror har inga problem med prinsessklänningar.

har nu varit i farten igen, även om det för henne ALDRIG verkar behövas tid för återhämtning och inspiration. Loppan är vår högfrekventa konstnärinna - ungefär tjugo papper om dagen går det åt. Vi tackar Hagby Gård, som förser henne med underlag.

Denna gång väljer jag att publicera undervattensbilden, på vilken man ser en stor haj med farliga tänder, en smärt delfin, en uppenbart livrädd ål, en vanlig fisk som simmar jättefort och så Loppan själv med kringflytande hår och i baddräkt med fisk- och sjöhästmotiv.

Dumma mamman ställde frågan om det mörka på hajens rygg, och blev bryskt tillrättavisad med svaret att hajar ju har lite ljusare färg på magen än på ryggen...

Nämen, ser man på!

Har Familjen Ösregn (som till tre fjärdedelar saknar tillstymmelse till lockar) skapat variation i generna och fått till lite fall hos en sommarsvettig Lillebror?

Så föll den.
Första tanden.
Hon ringde från sina äventyr hos farmor och farfar i förrgår och meddelade oss nyheten - och visst uppstod lite blodvite.

Gluggen är så söt, och vår Loppa blev plötsligt både äldre och busigare på samma gång.

Lillebrors insikter kring livets motvindar är för tillfället väldigt grym. Han får uppleva så mycket mothugg och negativa svar för tillfället att man tror han ska kasta in handduken i ämnet.

När det blåser hårt och saker och ting ej går honom till viljes blir han förtvivlad; skriker, lägger sig på golvet, kastar huvudet i händerna och utför dramat på ett fantastiskt välspelat och kraftfullt sätt.

Jag som i min enfald trodde att två - av samma familj gjorda - beställningar aldrig sammanfaller, att denna stridslystenhet och svårbearbetade egenskap inte återkommer hos bägge leveranserna. Vad är oddsen!?

Vem har "receptet" på hemgjorda såpbubblor, som blir riktigt bra och hållbara?

Loppan provade en bubbelpresent i ösregnet och spillde som alltid ut hälften - över både tröja och trädäck.

Idag gick semesterturen österut och med Ångtåget i Brösarp. En skumpigt spännande och gammaldags färd i charmig interiör och med två exalterade barn. En historisk kvarleva långt före modern fjädring, och ett tåg som fortfarande säger tuff-tuff och tuuuut. De gamla gardinerna dansade i vinden, fönsterna fick vara vidöppna (passagerarna utgjorde uppenbarligen inga självmordshot eller olycksrisker), sätena vittnade om förlegat komfortbegrepp och de väggfasta askkopparna om svunnen cigarrmentalitet.

Med både digitalkamera och ringande mobil i bagaget var man kort sagt malplacerad, vilket emellertid var syftet.

Lillebror äter själv.

En stor mening för en pedantisk och kladdallergisk mor, som med båda barnen väntat kanske lite för länge med deras egna ätande. Han har intagit frukt, smörgås och okladdig mat för egen maskin ett bra tag, men dagens fisk med sås, gratinerade tomater och ris utgjorde premiär för det riktiga kladdet.

Lillebror har förtjänat toppoäng, eftersom jag enbart plockade upp en minimal bit hoki och fem riskorn från golvet efteråt! Det låg faktiskt desto mer under Loppans stol.

Sked och vänster hand som redskap, lycklig som få och proppmätt.

Evolutionen fortskrider.

Idag är Loppan katt, igen. Mamma tycker det är så trist att leka just detta, att agera matte med ändlösa instruktioner: "Stå här, gå dit, säg detta, gör si och så". Jag flyr fältet så fort matskålen (en sandsil) och kopplet (mitt morgonrocksskärp) kommer fram. Då vet jag vad som är i antågande. Då måste jag plötsligt skala potatis eller sortera tvätt. Akut.

Som man svagt kan ana har jag jag bundit fast kattungen i dörrhandtaget. Det brukar funka för en stund.

Lillebror avskyr avsked. Han kramas gärna, ofta och länge, och blir förkrossad när pappa åker till jobbet. Får han inte sin vilja igenom, så spelar han på hela sitt register och lockar fram sina mest dramatiska sidor.

Fortgår detta kanske kan om tio, femton år sitter uppkrupen i filmsoffan och tittar på Törnfåglarna, Borta med Vinden och Bridget Jones dagbok samt lyssnar på Frank Sinatra. Han gråter vid varje skolavslutning eller när han hör någon sjunga vackert. Och varje gång han blir dumpad låser han in sig, gråter floder och frossar i choklad.

Eller inte.





Andra bloggar om: barn, kramar

Jag älskar midsommar! Får jag vara med dem jag tycker om, äta god mat och ta en snaps i somrig miljö så är jag väldigt glad. Då tycker jag om att det är mycket av allt; blommor, getingar, jordgubbar, vita byxor och kjolar, enträget humör ett kasst väder till trots samt många visor. Då slösar jag med mina gammaldags hembygdskänslor.

Tack kära familjen B för en fantastisk midsommar! Jag har många fina bilder och upplevelser, men exponerar dem inte här. Ett offentligt axplock från helgen kommer dock. Nu har jag fått låna mors kamera, så närbildstönten har självfallet varit igång.


Loppan i bilen, på väg...


Modet tröt längs vägen, klädda i vita byxor.




Fläderdrink med björnbärs-is


En busig Loppa


Eftermiddagsfrossa


Kvällstillbehörsfrossa


Dryck för stora och små...


Sist, några dagsfärska trädgårdsbilder:


Eldkrona


Timjan hit...


... och timjan dit


Hortensia


Aster



Andra bloggar om: midsommar, trädgård

Svalkande för hela familjen... Väl investerade 329 kr!

När man som vi har ett barn, vars största intresse är att klä ut sig, så är jag tacksam för att vi investerat i slittåliga och tvättbara utklädningskläder. Det går ju inte för sig att byta om inför lunchen för att undvika spill på sin outfit. Det tackar vi Lek é livet för - härifrån kommer både häx- eller trollkarlscapen samt prinsessklänningen. (Hatten är precis lika uppskattad, men håller inte riktigt samma kvalité. Den kommer nog från Willys Halloweensortiment i förrfjol.)

Mitt älskade Österlen, det är så vackert!

Idag skulle vi skärmflugit med instruktör på Hammars backar, men snöpligt nog svek vindarna oss. I vindstilla omgivningar bestämde vi oss istället för en tur till två antikaffärer med småinköp, en sväng in om tomatodlaren samt en paus i Kåseberga. Soldis, en sillamacka (det var ju inte så längesedan sist), några rökta räkor och hög mysfaktor.

Ett axplock från kameran: