Minnen på piano

Vi fick överta min farbrors keyboard när han uppdaterade sig nyligen. Mest tror jag det var menat som ett finare övningsinstrument för Loppan, som så smått upptäckt pianospelets förtjusning.

Ibland sätter jag mig där och plinkar. De få pianolektionerna jag gick på som barn (jag bytte sedermera tangenter mot strängar) har dessvärre inte fastnat nämnvärt, men kvar sitter ett visst hjälpligt gehör, som navigerar mig fram till rätt toner och i bästa fall ett halvt tillhörande ackord. I svaga stunder tror jag verkligen att jag kan spela, jag sätter mig där, slår på det alltför högtidliga orgelljudet och spelar visor eller psalmer för farmor tills jag får småpatetisk ståpäls över livets skörhet och tonernas balsam i varandras sällskap. Sån har jag alltid varit.

Till saken hör att farmor var jätteduktig på att spela piano och gjorde detta ofta på vår begäran. "Snälla du, spela något för oss". Kaffet efter middagen var framdukat med skira blomsterkoppar och vi satt tillbakalutade i den mörkgröna plyschsoffan. Mest var det Evert Taube vi fick njuta av; Havsörnsvalsen, Min älskling du är som en ros, Brevet från Lillan och Sjösala vals. Jag och min syster dansade till. Där satt farmor rakryggad och stolt vid tangenterna, på en livsfarlig, trebent pianopall. Hon ackompanjerade också ofta våra Luciastunder som små. Stor eller liten visa, av känd eller mindre känd låtskrivare - allt hon spelade fick samma prägel av hennes själ. Ibland kunde jag och min syster inte sjunga med i Lucia-sången, för farmor arrangerade visan som hon önskade: med dramatik, högt lyftna händer mellan ackorden och lite släp i rytmen på egenvalda ställen. Vi fick anpassa oss.

När jag sitter här och spelar psalmer kan jag gott höra hennes forna tillrättavisningar och känna hennes handpåläggning vid tangenterna, som för att visa mig hur det egentligen skulle låta. Mitt plink lät nog ganska illa i hennes tonsäkra öron. Men att i minnet höra hennes "isch" och "näääee" känns idag väldigt bra. Då är allt som vanligt. Nästan.

Kommentarer
Postat av: Hanna

Härliga minnen! Jag tog pianolektioner i 9 år och jag tror inte det har hjälpt mig nämnvärt. Tyvärr. Fokus fanns någon annanstans.

2007-09-29 @ 12:34:17
URL: http://hannasplats.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0