Tillfälligt svarta tankar

Det mesta jag skriver om barnen är rosenrött och skimrande, fullt av uppskattning. Idag pyser det dock lite gråsvart rök ur munnen på mig, och jag har två små horn som så smått verkar växa ut i pannan.

De flesta dagar är jag säker på att jag är världens lyckligaste person, men andra dagar undrar jag hur en sån som jag över huvud taget varit kapabel till att ta hand om barn: De sparkar och knuffar bryskt bort mig ur min egen säng, de skriker, struntar fullkomligt i vad jag säger, rymmer och de kräver nya presenter trots en befintlig mångfald av detsamma. De matvägrar, slår mig, tjatar, stör när jag pratar i telefon, de stör min nattsömn, de hänger i mina ben och prövar mitt tålamod lååångt utöver dess gränser.

Jag vill inte lägga prinsesspussel och köra lastbil på golvet, jag vill läsa inredningstidningar och vacker skönlitteratur! Jag vill inte steka falukorv, jag vill äta kryddstark thaimat så det brinner i svalget! 

Det bubblar i kroppen på mig, av svart okontrollerbar lava och obefintligt tålamod. Vart tog den sockersöta och brödbakande modern vägen?!

Åh, så befriande att få utlopp för en annan sida av mitt föräldraskap! Just idag känner jag så. :o)

Notis: "De" är fingerade namn. Personerna heter egentligen något annat...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0