Familjen Jensen

Bland alla fina, kvalitativa leksaker och sysselsättningar det finns att införskaffa åt barn idag, så har Loppan under en längre tid djuuupt önskat sig två saker (om jag inte räknar det otal kramdjur hon ständigt önskar sig av farmor på onsdagarnas Åhlénsbesök) vilka absolut inte kunnat vänta till tomtens lista: En hiskelig Barbie Mermadia-docka samt låtsastatueringar.

Suck, jag finner inga ord, men hur jag än försökt locka över Loppas blickar till andra - enligt mig - finare leksaker och pyssel, så förmådde min moderliga övertalningsförmåga inte bita på Loppans envisa vilja (det gör den sällan känner jag).

Fram och tillbaka vandrade jag på leksaksaffärens golv, stötte och blötte. Vi gav oss denna påsk, och döm av Loppans förvåning när påskharen lämnat efter sig bl a de två saker som stod överst på listan! När alla äggen brutalt öppnats och hon utropat att det nog måste vara hennes födelsedag, så försvann hon in på sitt rum tillsammans med tatueringarna och Barbiedockan. Gammelonkel fick stå till appliceringstjänst, och malligt värre svassade hon sedan tillbaka, prydd med det största motivet på arket, fastsatt på överarmen. Resterande påskdagar har tillbringats i Barbiedockans närvaro, såväl i vaket som sovande tillstånd. Antalet tatueringar utökas och de ska väl snart vara avverkade, även om hon generöst nog erbjöd samtliga påskaftonsgäster vars ett kroppssmycke.