Ut ur dimman, och in i väggen
Så gick då solen åter upp efter en vecka i dimman. Äntligen ställer vi tillbaka hostmedicinerna i skåpet och lämnar barnen på dagis.
Jag älskar vardagen och rutinerna, det känner jag nu! Så skönt och befriande det är att nu få återgå till dessa och att ha lite längre mellan tankarna - att veta vad vi ska äta till middag, att se smulorna på golvet igen samt att kunna och vilja tänka lite längre fram än den närmsta timmen.
När jag äntligen fått lite efterlängtad sömn inatt, så verkar det som om kroppen ställt om sig till sömnbrist och får en chock av normal sömndos. Ingen dag under den gångna veckan har jag varit så trött som idag. Lustigt, obekvämt och fantastiskt på samma gång.
Men jag klagar inte - nu är jag bara glad, trött och tacksam.
En slagen Lillebror
Ett av alla de mål vi fått avbryta för tröst eller en axel att vila mot.
Kommentarer
Postat av: avgrundsdjup
Hej - har varit här och läst - trevligt! Välkommen förbi hos mig, på min blogg, också - om du vill!
Postat av: E
Hua vilken period ni alla haft i familjen... N
är en riktig kämpe... Stanna till på hälsokost-affären vid torget i morgon och köp Blutsaft eller annan stärkande vitaminkur. En trött A är en mottagande A av höstens alla förkylningar... Du och familjen behöver byggas upp igen! Krama barnen!
Trackback
