Älsklingarna i systemet
Man blir lite lycklig som förälder på väg till jobbet när man inser att den lilla älsklingen fattat galoppen, biter ihop och anpassar sig. För inget barn blir väl egentligen överlyckligt av att bli lämnat till barnomsorg, även om förutsättningarna är de bästa tänkbara.
- Tänk så nyttigt det är för dem och så mycket de lär sig, hör man ofta sägas. Visst, med vårt moderna samhälle i åtanke är barnomsorg kanske en nödvändighet för att barnen ska dra lärdomar av och kunna stålsätta sig för det tuffa klimat som väntar dem senare. Men hur och varför hamnade vi där?
Något i mig protesterar vilt. Vi har anpassat ännu ett barn till systemet.
Och nu går jag och hämtar dem - mina älsklingar.
Andra bloggar om: barnomsorg, dagis
Jag skriver under på detta Anna! Man vill inte lämna dem men man måste. De stora barnen vet att de måste vara på dagis när mamma och pappa jobbar medan de små inte riktigt förstår varför. Det är tufft att vara liten på dagis, även om personalen gör sitt bästa.
Vår lille kille har ännu inte varit ledsen när vi sagt hejdå (vecka två på inskolningen). Däremot hänger han mig i byxorna från minuten jag hämtar honom tills han somnar på kvällen. Han tänker väl att "Hon ska inte få lämna mig en gång till denna dag".
Jag är tacksam att jag har fördelen att fortfarande kunna lämna barnen endast ca 20-25h/veckan.
Visst är det hemskt att behöva åka på jobbet och lämna ett ledset barn! Skönt att han inte grät idag, kan jag tänka mig. Isac är inne i någon period då han är blyg när vi kommer på dagis på mornarna. Han gömmer sig bakom mig och kikar fram på fröknarna - fast med ett klurigt leende, så jag tror inte att han är blyg på riktigt :)
