Familjen Jensen

Usch, det är bara att konstatera; jag är en sådan mamma som har stora svårigheter i att låta barnen assistera vid matlagningen. Jag är för praktisk och för trångsynt på det planet, och anser ofta att jag gör det framför allt snabbare själv.

Då och då tar jag emellertid mitt förnuft till fånga och låter Loppan hjälpa till, för hon vill ju väldigt gärna. Det är bara det att hon smidigt nog - enligt mig - kommer och frågar lite för sent i processen, då jag oftast är klar. Mitt erbjudande om att hon istället kan få duka bordet faller sällan i god jord.

Idag panerade vi fisk tillsammans... Jag bet ihop, men tålamodsprövade tillrättavisanden sipprade ständigt ur min mungipa, vilket naturligtvis gjorde Loppan något rådvill:

- Nej, inte så!
- Akta mjölet!
- Spill nu inte mer!
- Stå inte precis där!
- Inte trycka så på fisken, och inte ösa på det sättet!

Fy, vad jag skämdes efteråt! Jag måste verkligen gruppera om mina kontrollbehov och släppa in minderårig arbetskraft.


Andra bloggar om: barn, matlagning, assistans