Simons veto
På Expressen har Simon Davies gett en kort intervju (den är så kort att den knappt är värd namnet). Ni vet den långhårige bögbritten som inreder i designsåporna - han med den skällande terriern. "Shut up Albert".
Inte för att jag någonsin, bara med ett endaste undantag, gillat det han och hans bisarre pojkvän Thomas åstadkommit i sina program, men han har gjort ett bra uttalande nu:
Dålig smak är att göra som alla andra.
Han tror inte på trender, utan han menar att det viktigaste är att ge sin personlighet uttryck i inredningen. Dessutom tycker han att svenska hem ofta ser likadana ut, i alla fall för en britt. Vita och kala.
Inredning är så på tapeten, alla "vill vara intresserade" av inredning idag. Det är lika hett som klädmodet. Har man inte intresset, så anser man sig i alla fall vara skyldig att köpa ett färdigt koncept, ett av alla de som slungas mot en ur inredningstidningarna - ett av de heta. Grov generalisering, jag vet.
Visst följer jag med i strömmen ibland, efter alla tidningar jag avverkar. Vi svenskar är nog lite fega, och det är orättvist att modestämpla hemmet så som nu gjorts. Hemmet ska ju spegla personen som bor där, inte vara någon utställnning för besökare. Detsamma borde gälla mode, men media, kläd- och nu även inredningsindustrin har stor makt.
Förutom mitt eget, som jag jobbar med för att få personligt, gillar jag hem som är ett med ägaren, oavsett smak.
Simon hade nog, trots mitt personlighetsarbete här, tagit mitt hem för ett av alla de där svenska, vita och tråkiga hemmen. Fast jag vill ju å andra sidan inte ha hans lila-svarta, porrigt blanka hem heller.
Inte för att jag någonsin, bara med ett endaste undantag, gillat det han och hans bisarre pojkvän Thomas åstadkommit i sina program, men han har gjort ett bra uttalande nu:
Dålig smak är att göra som alla andra.
Han tror inte på trender, utan han menar att det viktigaste är att ge sin personlighet uttryck i inredningen. Dessutom tycker han att svenska hem ofta ser likadana ut, i alla fall för en britt. Vita och kala.
Inredning är så på tapeten, alla "vill vara intresserade" av inredning idag. Det är lika hett som klädmodet. Har man inte intresset, så anser man sig i alla fall vara skyldig att köpa ett färdigt koncept, ett av alla de som slungas mot en ur inredningstidningarna - ett av de heta. Grov generalisering, jag vet.
Visst följer jag med i strömmen ibland, efter alla tidningar jag avverkar. Vi svenskar är nog lite fega, och det är orättvist att modestämpla hemmet så som nu gjorts. Hemmet ska ju spegla personen som bor där, inte vara någon utställnning för besökare. Detsamma borde gälla mode, men media, kläd- och nu även inredningsindustrin har stor makt.
Förutom mitt eget, som jag jobbar med för att få personligt, gillar jag hem som är ett med ägaren, oavsett smak.
Simon hade nog, trots mitt personlighetsarbete här, tagit mitt hem för ett av alla de där svenska, vita och tråkiga hemmen. Fast jag vill ju å andra sidan inte ha hans lila-svarta, porrigt blanka hem heller.
Kommentarer
Trackback
