Floder av tårar

Loppan gråter mycket nuförtiden.

När hennes föräldrar inte fattar direkt.
När hon inte får sin vilja igenom.
När hon inte lyckas vika en sjal på exakt rätt vis.
När hon inte kan göra sig förstådd.
När hon glömt den enligt henne viktigaste detaljen i det hon skulle berätta.
När hon inte får använda Lillebror som slit och slängleksak.
När hon inte får skrika hur högt hon vill medan mamma pratar i telefon.
När hon inte får poolen för 5000:- i leksakskatalogen.
När tillvaron är orättvis, vilket ju är i princip alltid.

Det kommer så mycket tårar - i strida strömmar - från denna lilla varelse att jag överväger att ge henne extra vätska för att få bukt med den befarade bristen på detsamma...

Stackars olyckliga unge.
Och stackars hennes mamma, som redan - av någon outgrundlig anledning - börjat undra hur tonårsrevolten kommer att te sig.

Kommentarer
Postat av: Hanna

Inget som inte "all-kärlek-man-kan-ge" råder bot på. Och mycket extra vätska förstås...

2007-05-14 @ 21:34:32
URL: http://hannasplats.blogg.se
Postat av: Sara

När jag ser eller hör andras barn gråta kan jag oftast tycka så synd om de små liven som har så oförstående föräldrar (borde jag inte sympatisera med föräldrarna?) När mina barn gråter (inte när de slår sig) känner jag oftast ingen större sympati, de gråter ju alltid känns det som=) Det rinner liksom av mig som vatten...hu vad hemsk jag är=)

2007-05-14 @ 21:48:24
URL: http://www.sockerbullen.blogg.se
Postat av: Anna

en tröst Anna....min Sissela var som Loppan när hon var 4 år. Hon grät o skrek...hade ett humör som inte var att leka med. Hennes bröder stod med händerna för öronen när hon skrek i falset o bad mig med tårar i ögonen:
-Ta bort henne mamma!
Nu är hon snart 17 o visst har vi våra konflikter men när hon kom in i puberteten vände det och inget blev som jag hade hört o läst. Tvärtom..jag har en otroligt öppen o glad tjej som är nöjd med sig själv och som tycker att livet leker /Anna

2007-05-15 @ 10:34:14
Postat av: Anna, till min namne

En klump i halsen, många tårar i ögonen och på kinden.

Barn ger en så starka känslor - på alla håll. En småbarnsförälder är nog så inne i sin bubbla att man ibland glömmer att barnen ska bli stora, på riktigt.

Tack för dina ord - de var välkomna. Jag lägger dem på hyllan i vänstra förmaket, att ta fram lite då och då när hjärtat blöder och sinnet är i uppror. Typ senare i eftermiddag...

2007-05-15 @ 10:53:04
URL: http://familjenjensen.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0