Familjen Jensen

Idag är Loppan katt, igen. Mamma tycker det är så trist att leka just detta, att agera matte med ändlösa instruktioner: "Stå här, gå dit, säg detta, gör si och så". Jag flyr fältet så fort matskålen (en sandsil) och kopplet (mitt morgonrocksskärp) kommer fram. Då vet jag vad som är i antågande. Då måste jag plötsligt skala potatis eller sortera tvätt. Akut.

Som man svagt kan ana har jag jag bundit fast kattungen i dörrhandtaget. Det brukar funka för en stund.