Saknad

Jag såg när han åkte. Det brukar jag inte göra. Han brukar inte packa, han bara sticker ett tag. Bort.

Denna gång verkade han dock packa metodiskt, som för en längre resa. Han och fanskapet passar inte alls ihop. Kass personkemi tydligen. Dessvärre är det alltid han som ger upp, han som åker. Fanskapet däremot, är den som hånfullt sitter kvar och skadeglatt ber om en drink istället.

När han åker känner jag mig så sviken. Han ska alltid finnas där! I hans frånvaro tror jag uppriktigt att djävulen flugit i mina barn, jag blir galen och svart i mun. Jag ser dimmigt och tänker irrationellt. Min olycka går ut över alla i familjen.

Nu är han borta, och jag står frusen och bitter i dörren och undrar när han behagar återvända.

Älskade Tålamod, kom tillbaka!


Andra bloggar om: ,

Kommentarer
Postat av: Hanna

Tålamod är en god vän, när den infinner sig. Utan är det tufft!

2007-09-18 @ 21:54:44
URL: http://hannasplats.blogg.se
Postat av: Lina

vilken spännande text. Snyggt skrivet. Du lurade mig rejält där;)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0