Stillsam söndag
För det mesta tycker jag att familjens genomsnittshastighet är förbannat hög och det känns som om tiden bortsmulas genom fingrarna på mig medan jag rör i grytor, byter blöjor under gallskrik, står på alla fyra och blir dragen i håret medan jag torkar tappad middag på golvet, lugnar 4 1/2-åriga vulkanutbrott och springer i kölvattnet på Lillebror och hans klåfingrar med alltför god räckvidd.
Andra dagar är som idag: Sovmorgon av någon konstig anledning, som tacksamt nog fått smitta HELA familjen, fingrarna i terapeutiskt kletig bröddeg, besök hos svärföräldrarna med jättemarängswiss, drakflygning, kustpromenad, fågelkvitter, iskallt vitt vin, Sara Brightman ur högtalarna och förbaskat god grillning. Nu är stearinljusen tända i vardagsrummet i andra änden av huset. Jag lyfte nyss på baken och lade tillfälligt Märta Tikkanen ifrån mig för några tangentbordstryckningar här ute på kontoret. Huset är så tyst.
Föräldraskapet har vant mig vid hyfsat snäva svängar, har gett mig vett att uppskatta många tempon. Att njuta.
Andra dagar är som idag: Sovmorgon av någon konstig anledning, som tacksamt nog fått smitta HELA familjen, fingrarna i terapeutiskt kletig bröddeg, besök hos svärföräldrarna med jättemarängswiss, drakflygning, kustpromenad, fågelkvitter, iskallt vitt vin, Sara Brightman ur högtalarna och förbaskat god grillning. Nu är stearinljusen tända i vardagsrummet i andra änden av huset. Jag lyfte nyss på baken och lade tillfälligt Märta Tikkanen ifrån mig för några tangentbordstryckningar här ute på kontoret. Huset är så tyst.
Föräldraskapet har vant mig vid hyfsat snäva svängar, har gett mig vett att uppskatta många tempon. Att njuta.
Kommentarer
Postat av: E
Vill bara inspirera gällande det här med "att sänka vardags hastigheten":
F och jag har precis kommit hem från 3 njutbara dagar i Helsingfors, "tumanhands resa"... Att bryta vardagens tempo var otroligt värdefullt. Att kunna sova så länge man vill på morgonen, att avnjuta lååånga restaurangbesök, många cafebesök, strosa och "bara vara för varandra".... Ack så fantastiskt! Saknaden efter H och M var stor, men det är ju också värdefullt att uppleva... KRAM!
Trackback
