Spindelhus
Tvestjärtar i huset kan tyda på fukt, men i spindelsällskap har man sitt "på det torra".
Tackar som frågar, men jo, vi har ett spindelhus. Så här på försommaren är de ännu små - och nästan, men bara nästan, gulliga. Man kan ju se på dem hur skrämda och förvånade de blir när de förstrött vandrat ut mitt på det vita taket och inte verkar hitta tillbaka.
De växer dock till sig snabbt, ökar kraftigt i antal och gömmer sig i takets skugglister, i våra kläder (om det ligger några på golvet) och kanske i soffan eller under en prydnadskudde. De stora kan se riktigt läbbiga ut och det knäpper om dem när de pressas i min toapappersförsedda nypa (där svimmade väl ett par mesproppar antar jag?). Det är väl inte med sanningen helt överensstämmande att påstå att jag vant mig vid dem, men nu har jag insett att de hör till huset. Vi får helt enkelt ha ett vakande öga och skaka lite extra på vår liggande plagg.
Under vissa perioder om somrarna kan jag fånga tre, fyra stycken varje dag. De flesta får jag snällt ta själv, då maken äcklad tittar på. Han får å andra sidan ta alla vimsigt flygande och långbenta harkrankar, för dem flyr och skyr jag.
Nu är de här - den första lät till och med lite när den landade på golvet efter ett byxskak precis.
Men vi har ett torrt och friskt hus.
Tacksamhet, eller hur var det?
Tacksamhet nedspolad i toaletten.
Spindlarna trivs även i vårt hus, alltså ett gott tecken då?!
Min rädsla för dem har försvunnit, jag är dock ingen sådan som tar dem i handen för att släppa ut dem. De tas med en stor bit hushållspapper.
Vi har i vårt hem tämligen olika sätt att se på det här med djur som invaderar ens bostad. Jag är villig att erkänna att jag, precis som du Syss (!), har en aningen sjuk läggning där det på något sätt känns skönt att mosa eländet i torky för att sedan spola ner i en Gustafsbergare. Vem f-n har gett dem rätt att komma in i mitt hem, på min nylagda svindyra tvåstaviga ekparkett, på mina nymålade fönster eller krypa fram där det borde ha suttit lister?? Min darling tycker däremot att de med varsam hand skall fångas, klappas lite på medhårs (?), för att sedan till orden run spider run åter skall släppas ut i naturens gröna frihet....för att behålla husfriden mosar jag mina spindlar i smyg medan jag faktisk är imponerad av darlingens aldrig svikande medkänsla för djur. Stort som litet.
Tackar för besöket och kommentaren=)
Jo jag håller med dig att det är väldigt lätt att fastna i bloggträsket*s*. Har hållit på sen i februari, så jag är inte gammal i gamet men jag är beroende;-).
Märkte att spindlarna i vårt hus minskade när vi sågade ner massa vintergrönt i trädgården.
HA en bra dag!
Brrr... gillar inte spindlar.
