Pappor och mammor - och deras barn
Egentligen ska du läsa båda innan du läser vidare. Kortfattat menar Daniel att pappor glorifieras när de väl tar sig tid till sina barn och tillhörande vardagsbestyr. Han menar också att kvinnor är anala (intressant ordval) när det gäller kontrollbehoven kring föräldraskap, rutiner och barn. Dessa behov går ut över pappan, som inte anses uppfylla sin roll på bästa vis - för det sker inte på kvinnans sätt. Pappan är lika viktig och betydelsefull och har faktiskt samma ansvar, såger han.
Katerina ber Daniel köra upp sin anala teori någonstans, eftersom vi mammor bara vill det bästa för våra barn, och detta borde papporna se upp och anpassa sig lite till.
Men vad fan (oups, nu svor jag igen)! Jag håller med Daniel, mååånga mammor är anala, och jag sällar mig till denna skara. Hade vi släppt på våra inre regler och skyhöga föräldraideal och låtit papporna ta ett verkigt ansvar och tänka själv, så hade det varit annorlunda. Ofta vill vi dock att papporna gör sina insatser på våra villkor, och då kan det inte bli annat än på låtsas. Vi extrakollar, stöttar i hemlighet - så att det blir "rätt" gjort. För glömma, senarelägga eller missa något går ju inte för sig. Snacka om ojämlikhet, om det nu är ett ord.
Vi har männen i ett järngrepp. Alla är vanemänniskor; ett beteende fortlöper om inget annat sker. Både kvinnan och mannen har ett ansvar i att lätta på detta fasta kontrollgrepp för att rucka på dessa könsroller.
Jag tror däremot inte, som Daniel säger, att männen glorifieras av andra kvinnor när de hämtar på dagis, följer med till lekplatsen och ställer sig vid spisen. Det är väl ett förlegat tankesätt!?
Dagligen försöker jag släppa på mina ambitioner som mamma. Det känns bra att ibland konstatera att varken Loppan eller jag bryr oss om att hon går till dagmamman med okammat hår och ett hål på strumpbyxan en morgon.
Vi är fingerat namn för mig själv, en hel bunke andra mammor där ute, men inte alla.
Kontrollbehov! Sant, vi måste våga släppa in för behöver man inte ta ansvar så gör man det inte.
Hade hoppats att det här med att männen glorifieras utav kvinnorna vore ett förlegat taneksätt...men hur många gånger hör jag inte kommentarer som ..."Vilken duktig pappa han är som hämtar på dagis"...Vilken duktigt pappa han är som lagar maten och passar barnen samtidigt"...det finns många fler kommentarer som dessa. Det är inte många gånger jag hör talas om en duktig mamma. Oftast är det nog generationen över oss som fäller dessa ord men ändå...(innefattar inte alla i generationen över oss=)
Slutligen, allting behöver inte vara perfekt och allt måste inte göras på en och samma gång.
http://helenes.blogg.se/
En något bitter kvinna som inte heller gillar Daniel Möllers åsikter.
Håller inte med Helene. Hon raljerar över pappor som lämnar sina barn, pappor som inte klarar sitt uppdrag utan tvingar mammorna till kontrollbehov. Vad kom först; hönan eller ägget?
Fel, fel, fel, tycker jag. Vi kvinnor är så uppoffrande och ser till att dra lasset. DÄR ligger felet. Lämna över ansvaret, låt inte mannen bara dra, oavsett anledning.
Vi vill så gärna ha det på VÅRT sätt, istället för att tillsammans hitta en gemensam variant, vilken fungerar för båda föräldrarna och deras personligheter, och vilken gör ansvarsfördelningen jämlik.
Det där menar jag att man, oavsett kön, måste klargöra, eftersom man är två om altsammans.
Helene är bitter, absolut. Och orättvis.
