Oro i förskott
När det gäller Loppans utveckling brukar jag hamna på efterkälken. Jag inser först i efterhand det utvecklingssteg hon nyss tagit och varför en konflikt kanske uppstått. Hon springer alltid steget före, och så kommer vi väl alltid att vara; flåsande föräldrar i hasorna. Kommer man någonsin att kunna förekomma sitt första barn?
Efter Loppans uttalande häromdagen, i ämnet "ett barn blir till", har min tankeverksamhet tagit fart på det planet.
Loppan till mig: Jag tycker att du och pappa kan åka till Afrika, så att jag och Nils kan vara här hemma och få en bebis i magen.
Nyligen kom hon så hem med ovanstående teckning, och jag fick en liten klump i magen. Hur kommenterar jag på bästa sätt de två flickorna på bilden, båda med uppenbara bebisar i magen? Kanske var det dags att klargöra ett och annat, att komma med viss förenklad eller modifierad fakta?
Tung inandning, sen tog jag fram teckningen och undrade kring de två höggravida. Loppan tittade irriterat på mig, suckade och sa:
Nääää, det är ju bara tröjor med sjöjungfrur på!
Ibland tar jag verkligen ut oro i förskott och försöker vara den som håller täten, men det håller aldrig.
Kommentarer
Postat av: Sara
W har också ställt den stora frågan till mig.
- Hur kommer babyn in i magen mamma?
Mitt under den pedagogiska förklaringen jag försökte mig på, reser sig W upp, tittar på mig och säger
-Mamma, vi kan ta det en annan gång om du vill.
Vad gör man?!=)
Postat av: E
Härrom dagen då vi promenerade Norregatan ner till staden passerade vi en äldre herre med mycket rund stor mage: H säger högt och alltför tydligt:
- Mamma, du har ju sagt att babysar bara växa i flickornas mage!
Hs ansiktuttryck visade verkligen att han var tveksam till min information!!
Trackback
