En arg, men viktig bloggröst har tystnat
Jag har plockat bort Linda Skugges blogg bland mina länkar. Hon har slutat blogga p g a elaka, anonyma trakasserier.
Bloggarna är en viktig del i vårt demokratiska samhälle, en massa kanaler till attityder och åsikter - ett gott komplement till ett ibland upphissat mediadrev. Så det är med uppriktig sorg jag beklagar Lindas beslut om att lägga ner sin blogg.
Inte för att jag upplevt detsamma eller för dens skull har så många besökare som hon haft, men jag känner en liten uns av rädsla för detsamma. Väljer man att blogga, så väljer man offentligheten. Via min bloggleverantör har jag dock tagit till den "trygghetshjälp" man erbjuds som abbonent: Du får inga träffar om du söker på min blogg på Google, den visas heller inte i utdrag på någon allmän bloggportal. Den nivån jag ligger på nu känns lagom, så här långt.
Det är viktigt att tycka, oavsett åsikt. Det är viktigt att göra sig hörd, även om inte alla håller med. Alla åsikter bidrar till en mångfald, en nyttig sådan. Då är det synd att anonyma trakasserier - för avsändarna har inte ens mod att träda fram i egen person - ska vara nog för att någon med så hög röst som Linda ska sluta, för att hon inte orkar med det.
Fast man kan också göra som Jan Guillou om man är offentlig - ignorera hatmejlen. Jag anar dock att det kräver ganska stor styrka, i alla fall när hoten blivit personliga.
Nåväl, detta är långt från min vardag. Ingen har ännu knackat på via datorn och påstått att de sett mina celluliter eller hur jag springer när ingen ser. Heller ingen utomstående och okänd som känner till mina värsta farhågor eller innersta rum.
Tack och lov, nu ska jag borsta tänderna och gå ut för att plantera ormbunkar.
Bloggarna är en viktig del i vårt demokratiska samhälle, en massa kanaler till attityder och åsikter - ett gott komplement till ett ibland upphissat mediadrev. Så det är med uppriktig sorg jag beklagar Lindas beslut om att lägga ner sin blogg.
Inte för att jag upplevt detsamma eller för dens skull har så många besökare som hon haft, men jag känner en liten uns av rädsla för detsamma. Väljer man att blogga, så väljer man offentligheten. Via min bloggleverantör har jag dock tagit till den "trygghetshjälp" man erbjuds som abbonent: Du får inga träffar om du söker på min blogg på Google, den visas heller inte i utdrag på någon allmän bloggportal. Den nivån jag ligger på nu känns lagom, så här långt.
Det är viktigt att tycka, oavsett åsikt. Det är viktigt att göra sig hörd, även om inte alla håller med. Alla åsikter bidrar till en mångfald, en nyttig sådan. Då är det synd att anonyma trakasserier - för avsändarna har inte ens mod att träda fram i egen person - ska vara nog för att någon med så hög röst som Linda ska sluta, för att hon inte orkar med det.
Fast man kan också göra som Jan Guillou om man är offentlig - ignorera hatmejlen. Jag anar dock att det kräver ganska stor styrka, i alla fall när hoten blivit personliga.
Nåväl, detta är långt från min vardag. Ingen har ännu knackat på via datorn och påstått att de sett mina celluliter eller hur jag springer när ingen ser. Heller ingen utomstående och okänd som känner till mina värsta farhågor eller innersta rum.
Tack och lov, nu ska jag borsta tänderna och gå ut för att plantera ormbunkar.
Kommentarer
Trackback
