Alzheimers Light?
När jag upplevde något stort i Loppans utveckling så pratade jag med mig själv, angav datum och påståenden extra tydligt, just för att komma ihåg. Dessvärre misslyckades jag fatalt. Jag borde ha skrivit en dagbok, några rader efter ett års ålder. Det första året minns jag dock - det fastnade av någon anledning.
Uppenbarligen ovetande om misstaget upprepar jag det igen. Idag har jag suttit och formulerat kom ihåg-tankar kring Lillebrors framsteg den senaste månaden. Han har haft ett uppsamlingsheat och tagit igen så mycket efter att ha slöat på lära sig gå-fronten. Nu blev han plötsligt så stor när han kan gå, och en hel hord av andra framgångar följde samtidigt. Tro f-n det; att lära sig gå måste även för en liten knate vara en evolutionsskräll!
I övrigt är mitt minne en av mina sämre sidor, och då är det en underdrift. Jag komplimenteras ofta för min fantastiska förmåga att komma ihåg vännernas födelsedagar. Men jag har ju en kalender, och en hiiimla massa lappar överallt! Utan min kalender vore jag ingenting. I den finns allt, eftersom jag aldrig lyckas stoppa informationen där den egentligen hör hemma. Så fråga mig inte om ert födelsedatum, kära vänner, för det har jag ingen aning om.
Min kalender talar om för mig när sop- och glassbilen kommer.
När alla fyller år.
När jag ska storhandla.
När jag ska köpa presenter.
När jag ska städa.
När det kommer någon.
När jag måste ringa någon.
När jag bör skölja köksavloppet med kokande vatten (så att inte rören sätter igen så fort) "Eeh, nä, vi kan inte komma då för vi måste skölja avloppet..."
När Loppan ska ha gympakläder med till dagmamman (varje tisdag...)
När jag ska beställa sill till midsommar.
När jag ska andas.
För mig har det gått så långt att det inte ens hjälper med en kalender längre. Nu har vi ju flera stycken och då måste jag uppdatera dem alla, vilket i sin tur innebär att jag glömmer bort att göra det och sedan är det kört!
Natti, natti!
Stryk gärna under det där om sillen med neongul penna! Ryktet säger att vi ska fira midsommar ihop och du vet hur svag jag är för din Kåsebergasill:)
Just det där med barnen önskar jag att jag skrivit ned. jag kan komma ihåg speciella ord som min 17 år yngre lillebror sa när han var liten (t ex tutuaaah för tåg) just för att min pappa skrev ned det. Jag har inte varit lika flitig med att skriva ned om mina egna barn och därför kommer jag inte ihåg! Det händer ju något nytt nästan varje dag när barnen är små.
