Plantering med assistans
Jag var så trött igår kväll. Extremt trött, så att ögonen gick i kors. Vagt kunde jag höra de på terrassen stående, och oplanterade växternas vädjan om att få sin plats i rabatterna. Två val hade jag: Antingen ger jag vika för tröttheten och slöar en timme eller två framför tvn. Mycket lockande just då. Eller så kavlar jag upp ärmarna, trots den sena timmen (22:00), och går ut i trädgården. Mindre lockande just då.
Jag gick ut, och väl ute i den stilla kvällen fick jag hjälp av uppmuntrande koltrastar. Två klematis och ett dunborstgräs var således nöjda. Jag med för den delen, även om jämret från de återstående, knappa dussinet plantor kvarstod.
Därefter flådde jag sillfilé till midsommarinläggning. Lite gammaldags känns det. Sillen är en vacker fisk, och att göra vid den är ren terapi. Jag kan gott förstå att människorna förr hade mer respekt för maten än vad vi har idag. Och att de hade mer ro när de tillagade den. Det tror jag.
Jag gick ut, och väl ute i den stilla kvällen fick jag hjälp av uppmuntrande koltrastar. Två klematis och ett dunborstgräs var således nöjda. Jag med för den delen, även om jämret från de återstående, knappa dussinet plantor kvarstod.
Därefter flådde jag sillfilé till midsommarinläggning. Lite gammaldags känns det. Sillen är en vacker fisk, och att göra vid den är ren terapi. Jag kan gott förstå att människorna förr hade mer respekt för maten än vad vi har idag. Och att de hade mer ro när de tillagade den. Det tror jag.
Kommentarer
Postat av: Helena
Hi hi. Jag håller helt klart och utan minsta tvekan med dig!
http://helenamalmstrom.blogspot.com/2007/06/sillstryparn.html
Postat av: Anna
När jag tog jägarexamen 2005 var det just respekten till djuret som var en stor grej...back to basic..!
Lycka till med firren!
Postat av: Hanna
De hade nog inte så mycket informationsbrus som de var tvugna att hantera dagarna i ända heller. Lättare att fokusera med mindre brus...
Trackback
