Kantig nedförsbacke
Ett tjut hörs utifrån terrassen, det skär igenom mitt intensiva tangentbordsknappande (läs jobb) framför skärmen. Tunga, halvspringande och pappalediga kliv. Loppan har med stödhjulsförsedd cykel ramlat ner för halvdussinet trappsteg från terrassen. Lite blå och uppriven, men förmodligen mest rädd, förklarar hon att hon inte hunnit "stanna farten" och att "vassa delar träffat" henne lite.
Med all säkerhet dagdrömde hon sig nedför trappan.
Det är bara så - barn är segtänkta och segfotade. Man glömmer bort det ibland, när de i övrigt upplevs som vesslor med extrem uppfattningsförmåga, om även selektiv sådan.
Med all säkerhet dagdrömde hon sig nedför trappan.
Det är bara så - barn är segtänkta och segfotade. Man glömmer bort det ibland, när de i övrigt upplevs som vesslor med extrem uppfattningsförmåga, om även selektiv sådan.
Det verkar ligga i generna, eftersom jag i tidig barndom gjorde detsamma med trehjuling och nedför dubbla trappstegsantalet.
Kommentarer
Postat av: Lisa
Vad roligt att du hittade till min blogg, VÄLKOMMEN, hoppas att jag skriver tillräckligt intressant så att du kommer tillbaka! Ps, hoppas inte loppan slog sej så allvarligt!)kram!
Postat av: Anna
Lisa: Jag önskar dig detsamma - det är trevligt med nya "vänner".
Loppan "was back up on the horse" direkt efter fallet, utan problem således.
Trackback
