Att lyfta blicken från vardagen
Du kan hoppa upp och sätta dig på att jag njutit i eftermiddag!
När barnen lämnat stan ställde jag mig för att laga mat. Jag skalade lök så att tårarna rann och lyssnade på opera så högt att vår gamla stereo nästan lämnade in. När favoritspåret på skivan närmade sig lyfte jag blicken, kikade ut genom köksfönstret och noterade att regnet för en stund upphört, att himlen tillfälligt ljusnat och att naturen var stilla. För en stund, en millisekund i universum, fylldes hjärtat och sinnet av komplett eufori. Jag öppnade terrassdörren, släppte in den nyregnade doften och sjöng. Sjöng med hjärtat fullt av lycka - och hybris. I det sinnelaget tror man att sångkapaciteten är gränslös, man äger världen. Det händer väl bara i duschen eller i bilen annars. Jag sjöng så att rösten sprack och jag fick gåshud. Det måste ha låtit förskräckligt. Lyckans guldkant.
Tacksam är jag dessutom, för att jag på lyckokontot blivit så billig i drift sedan jag blivit förälder. Bara av att lyfta blicken en aning.
Tillsammans med familjen är livet bäst, men de små, få och lyxiga stunderna ensam eller på tu man hand med maken är dessutom förgyllda.
Kommentarer
Postat av: Sara
Nu sitter även jag och njuter av denna vackra låt. Jag har älskat (hans röst) Josh Groban sedan han var med i Ally McBeal. Om änglar finns, och om de kan sjunga så är han en av dem...fantastiskt!
Lycka till med groventrén!
Postat av: Hanna
De där små, små stunderna när man inser hur bra man har det är ovärderliga. De kan komma så oväntat och är alltid uppskattade.
Postat av: Lisa
Grattis tii din "egna stund"..det finns inget bättre! jag är säker på att du sjöng bäst i världen! *kram*
Trackback
