Familjen Jensen

Som alltid under mina och makens gemensamma semesterveckor skaffar vi oss som mest att göra sista veckan. Det är absolut inget fel i detta, eftersom vi gjort väldigt lite under veckorna dessförinnan. Därför känner jag nästan alltid ett smått förträngt behov av "semestervesper" - en lugn nedvarvad minnesstund att summera och tänka igenom ledigheten på.

Således, kära läsare, just ikväll har jag skapat min egen vesper vid tangenterna.

Främsta behållningen av den bästa semestern på åratal är SÖMN och MAT. Vårt sömnkonto är minst sagt fyllt till bredden, och våra sovmorgnar har inte gått av för hackor - i alla fall sett ur en småbarnsförälders perspektiv.

Tillika har vi lagat en massa god mat och njutit förbenat av detta. Vardagsrätterna kommer tillbaka alltför fort, så vi har verkligen tagit tillfället i akt att anrätta dess motsatser.

Förutom ovanstående två tunga argument är jag lycklig över att vi valt att njuta av, utanför och i vårt hus, istället för att som tidigare år passa på att röja och initiera en hög med nya renoveringsprojekt.

I dagarna tar vi hand om söstra mi och hennes blivande, äter ännu lite till och avslutar så semestern med ett sommarkalas för julaftonsfödda Loppan, som med detta får sitt första kalas (med närmst sörjande) någonsin.

Imorgon skriver jag inte, eftersom dagen då kantas av bull- och tårtbak, ballongblåsning och andra förberedelser.

Semestern övergår nu i arbete, föräldraledigheten är slut. En njutfull parantes i tillvaron är till ända, och jag undrar stilla hur de hundra göromålen och uppdragen ska hinnas med EFTER arbetstid.

Jag ställer om klocka och sinne och anar gryningen till en ny tillvaro med familjen.