Solen och slutet

Här sitter jag med världsnygga mac-datorn, villa i mexitegel, flera par skor, inredningstidningar på hög, effektiv tvättmaskin, beiga kaffemuggar när jag vill ha vita samt en latexmadrass jag klagar lite på.

Dessa annars så ytterst påtagliga prylar och företeelser känns plötsligt så overkliga när jag i Illusterad Vetenskap läser att solen faktiskt slocknar så småningom. Den förbrukar allt sitt kväve, sväller upp av gas och om den inte slukar så föser den i alla fall bort jorden till en djupfryst mörk plats för att därefter skrumpna ihop - för evigt.

Nu är det en helvetes massa år dit, närmare bestämt ca fyra miljarder, men det är tillräckligt för mig att veta att ALLT är förgängligt. Ingenting vi skapar, sliter för eller tjänar pengar till är beständigt. Allt utplånas, försvinner en gång för alla.

Det enda som räknas är IDAG, allt skulle rent hypotetiskt kunna vara slut imorgon. Så tänker jag.

Sätt dig inte och jobba, börja inte stressa eller ställ dig med näsan ner i diskhon direkt efter att du läst detta. Jag tänker gå in och pussa mina barn, ta hand om min man och bara se till att finnas.

"Min stund på jorden", som jag skrivit så många gånger förr.

Gå och ta mått på DIN egen stund!


Kommentarer
Postat av: Hanna

Dina ord värmde väldigt mycket. Tack!
Vad gäller solen kan man ju få panikkänslor för mindre. Bara att börja tänka på universum för en att känns sig liten och nästan helt galen!

2007-08-15 @ 22:11:26
URL: http://hannasplats.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0