Ursäkt till Alakoski
För första gången på MYCKET länge lägger jag en halvläst bok på hyllan tills vidare. "Svinalängorna" läste jag hälften av, dels för att den skildrar 50-talet i en stadsdel här i stan, och dels för att hon faktiskt tilldelades Augustpriset 2006. För min del räckte inte det, och jag slår ihop alkoholist-ödena och de hårda orden ur ett barnperspektiv. Jag ber författaren tyst om ursäkt, för att jag med hull och hår istället gått in för att göra min familj "Dr Phil-fenomenal" och motståndskraftig mot de yttre samhällskrafterna...
Att inte avsluta en bok känns lite enerverande, men jag är väl som småbarnsmödrar i allmänhet; jag prioriterar krasst och inser att det som för tillfället får plats i huvudet är familjen, huset och det ständiga, städtekniska grubblandet kring hur f-n man får bort tuschbokstäver från den av mannen omsorgsfullt målade innerdörren till Loppans rum.
Och till Alakoski: I'll be back!
Att inte avsluta en bok känns lite enerverande, men jag är väl som småbarnsmödrar i allmänhet; jag prioriterar krasst och inser att det som för tillfället får plats i huvudet är familjen, huset och det ständiga, städtekniska grubblandet kring hur f-n man får bort tuschbokstäver från den av mannen omsorgsfullt målade innerdörren till Loppans rum.
Och till Alakoski: I'll be back!
Kommentarer
Postat av: Sara
Återkom gärna till Alakoski, jag gillade den men läste den som valfi litteratur till kursen jag läser, Barn och unga i behov av särskilt stöd.
Ser fram emot vidare Dr Phil kommentarer, gillar inte mannen och hans ibland lite konstiga tilltag. Kanske kan du få mig på andra tankar.
Nu...mot loppmarknaden.
Trackback
