Sommarspöket
Ovan nämnda vålnad hemsöker mig en gång om året - ungefär vid denna tid, när solen och värmen börjar återvända. Det slår knut på mitt sinne, injicerar adrenalin i blodet och ger mig hallucinationer. Effekterna av detta är ytterst påtagliga: En i det närmsta hybrisliknande föreställning om en omvälvande och maximerad grillsäsong, en perfekt och av nya plantor sprängfylld trädgård där ogräset lyser med sin frånvaro, ett lämmeltåg av vänner bjudna på enkelt ihopsvängda men ändå dignande medelhavsmiddagar i både buffé- och tapasform, massor av stillsamma stranddagar, kvällspicknickar i sanden med boccia, glassfrosseri med familjepromenad i solnedgång, idylliskt bus i trädgården etc... Listan på symptom kan göras lång.
När tiden hinner ifatt mig och när våldgästandet är över står jag där och inser att sanningen är en helt annan: Den svenska sommaren övergår i ett stilla regn och barnen vill inte äta när jag väl dukat upp picknicken på stranden. Glassen ramlar p g a för intensiv lek och kass simultanförmåga ner på marken i solnedgången och olyckan är total. Svetten lackar i vår strävan att så smidigt som möjligt få ner samtliga badleksaker, matsäck, handdukar, solkrämer och bångstyriga barn till havet. Där nere är det så satans varmt att jag som alltid svär att aldrig återkomma. Kotletterna kommer på grillen för sent, för att jag prompt måste avnjuta ett glas iskallt rosé före maten (det tillhör bilden av idyllen), barnen skriker och somnar med pannan i gräddfilssåsen. Få vänner hinns med, för semestern tog slut för fort, winerkorv istället för tapasbuffé och studsmatteolycka i trädgården.
Det är bara att hoppas att det inte hunnit bli höst innan febern är över.
Nåväl, nu frossar jag i ytterligheterna - jag brukar faktiskt kunna mota Ole (spöket?) i grind och njuta vansinnigt av sommaren. Jag ska dock kämpa lite mer för att hålla ribban på en ännu mer njutbar och rimlig nivå för oss alla.
När tiden hinner ifatt mig och när våldgästandet är över står jag där och inser att sanningen är en helt annan: Den svenska sommaren övergår i ett stilla regn och barnen vill inte äta när jag väl dukat upp picknicken på stranden. Glassen ramlar p g a för intensiv lek och kass simultanförmåga ner på marken i solnedgången och olyckan är total. Svetten lackar i vår strävan att så smidigt som möjligt få ner samtliga badleksaker, matsäck, handdukar, solkrämer och bångstyriga barn till havet. Där nere är det så satans varmt att jag som alltid svär att aldrig återkomma. Kotletterna kommer på grillen för sent, för att jag prompt måste avnjuta ett glas iskallt rosé före maten (det tillhör bilden av idyllen), barnen skriker och somnar med pannan i gräddfilssåsen. Få vänner hinns med, för semestern tog slut för fort, winerkorv istället för tapasbuffé och studsmatteolycka i trädgården.
Det är bara att hoppas att det inte hunnit bli höst innan febern är över.
Nåväl, nu frossar jag i ytterligheterna - jag brukar faktiskt kunna mota Ole (spöket?) i grind och njuta vansinnigt av sommaren. Jag ska dock kämpa lite mer för att hålla ribban på en ännu mer njutbar och rimlig nivå för oss alla.
Kommentarer
Trackback
