Sååå vackert, och arrangerat...
Senaste numret av Vi i villa damp ner i brevlådan igår - en gratis bonus till alla oss välsignade villaägare... Här finner man drömköken, drömvillorna, drömträdgårdarna, drömvärmepumpen och drömstaketet. Här gör man allt själv, man snickrar, syr (daaah!?) och är så himla händig och pysslig. Visst får man hjälp och instruktioner, bara man gör det själv.
Åh se, på detta nummers fantastiskt välarrangerade drömomslag; så idylliskt och underbart! Arrangerat vill jag säga, för den till synes lyckliga modern på bilden har säkert fått byta klänning ett par gånger för att den ska passa torpidyllen och fotografen. Killen som så gääärna spelar spel med sin rofyllda mor vill nog hellre vara någon helt annanstans. Runt saften surrar getingar, fast de är bortretuscherade. Det regnade precis innan bilden togs, men fotografen jagade ut dem båda för en efterlängtad bild när solen snabbt tittade fram mellan åskmolnen, och sedan fick alla en vakuumförpackad muffin och en kopp kaffe ur plastmugg av produktionsassistenten.
Och var är de fula trädgårdsleksakerna, och gräsresterna efter gräsklipparen? Och varför ser man inte uthuset, det som aldrig hann renoveras?
Kom inte här och idylla er på låtsas, jag är nog på fel humör för det idag.
En så'n torpidyll, en riktig, finns dock i min värld. Där finns man till på riktigt; där är hela bilden äkta, allt passar in, inget är arrangerat. Sätter man sig utanför det torpet med en riktig kopp morgonkaffe ur en riktig kopp, på en riktig stol i den soldränkta, lummiga lilla trädgården, lyssnar till sjöns vågskvalp, kikar förstrött på de små näckrosorna i dammen och ser de medvetet vildvuxna blommorna och det dignande trädgådslandet: då är man bara hos faster L, i innersta Småland! Hon har förvisso gjort VÄLDIGT mycket själv, men hon har också haft hantverkare.
Det, det är idyll det - på riktigt!
Åh se, på detta nummers fantastiskt välarrangerade drömomslag; så idylliskt och underbart! Arrangerat vill jag säga, för den till synes lyckliga modern på bilden har säkert fått byta klänning ett par gånger för att den ska passa torpidyllen och fotografen. Killen som så gääärna spelar spel med sin rofyllda mor vill nog hellre vara någon helt annanstans. Runt saften surrar getingar, fast de är bortretuscherade. Det regnade precis innan bilden togs, men fotografen jagade ut dem båda för en efterlängtad bild när solen snabbt tittade fram mellan åskmolnen, och sedan fick alla en vakuumförpackad muffin och en kopp kaffe ur plastmugg av produktionsassistenten.
Och var är de fula trädgårdsleksakerna, och gräsresterna efter gräsklipparen? Och varför ser man inte uthuset, det som aldrig hann renoveras?
Kom inte här och idylla er på låtsas, jag är nog på fel humör för det idag.
En så'n torpidyll, en riktig, finns dock i min värld. Där finns man till på riktigt; där är hela bilden äkta, allt passar in, inget är arrangerat. Sätter man sig utanför det torpet med en riktig kopp morgonkaffe ur en riktig kopp, på en riktig stol i den soldränkta, lummiga lilla trädgården, lyssnar till sjöns vågskvalp, kikar förstrött på de små näckrosorna i dammen och ser de medvetet vildvuxna blommorna och det dignande trädgådslandet: då är man bara hos faster L, i innersta Småland! Hon har förvisso gjort VÄLDIGT mycket själv, men hon har också haft hantverkare.
Det, det är idyll det - på riktigt!
Kommentarer
Trackback
