Nedärvt beteende

Ett av de nedärvda beteenden som jag inte verkar kunna råda bot på är min ständiga oro för att maten jag lagar aldrig ska räcka. När vi har middagsbesök gör jag naturligtvis mat till en hel skolklass, eftersom motsatsen - att maten skulle ta slut innan alla är mätta och nöjda - är otänkbar.

En självklar följd är att familjen tvingats att uppskatta rester, och min förmåga till upp-piffning och omlagning av gårdagens middag har därmed slipats. Dumhet eller snillrikt? Det är i alla fall EN form av storkok, kan man väl säga...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0