Koko på kakao
Choklad...
Ett ord som sannerligen kräver sin plats, gärna på allsmäktig Gud faders högra sida, eller i alla fall strax intill. Denna gudagåva, detta sensuella, detta smakparadis.
Choklad är utan tvekan min last, förutom wasabinötterna från Exotic Snacks. Ljus eller mörk, pralin eller smet, som julgranspynt eller i glass, som dryck på vinterutflykt eller inomhus i värmen, en Willys-variant eller en exklusiv sort i guldpapper. Det spelar ingen roll, jag njuter. Tack och lov är sta'n lätt överetablerad av chokladbutiker, vilket gör tillgängligheten ypperlig.
Ett chokladfreak jag känner yttrade sig för ett tag sedan om det fantastiska i mörk choklad; man behöver inte äta så mycket, utan kan njuta av en liiiten bit. Jag förstår inte alls hur hon menar... Nog för att jag kan njuta av och uppskatta en liten dyr pralin till kaffet, men lasten har gjort mig till en frossare. Delar jag och mannen en chokladkaka får vi ibland på syskonvis dela exakt lika, annars försvinner alltsammans av någon konstig anledning innan han hunnit smaka sin första ruta.
När nu hälsoaspekterna betonats de senaste åren, behöver jag inte längre ha dåligt samvete över eländet. Jag tror dock inte jag hörde det faktum att det bara gäller mörk choklad med minst 70% kakaohalt.
I skrivande stund är jag lite lagom hög på ugnsdoften från en rejäl kladdkaka, nyss färdiggräddad. Och precis som i Disney's tecknade filmer, svävar chokladdoften som en lockande vit dimma ända ut hit till kontoret. Och mina näsborrar blir stora som Ferdinaaands.
Blir galen - jag måste vädra!
Ett ord som sannerligen kräver sin plats, gärna på allsmäktig Gud faders högra sida, eller i alla fall strax intill. Denna gudagåva, detta sensuella, detta smakparadis.
Choklad är utan tvekan min last, förutom wasabinötterna från Exotic Snacks. Ljus eller mörk, pralin eller smet, som julgranspynt eller i glass, som dryck på vinterutflykt eller inomhus i värmen, en Willys-variant eller en exklusiv sort i guldpapper. Det spelar ingen roll, jag njuter. Tack och lov är sta'n lätt överetablerad av chokladbutiker, vilket gör tillgängligheten ypperlig.
Ett chokladfreak jag känner yttrade sig för ett tag sedan om det fantastiska i mörk choklad; man behöver inte äta så mycket, utan kan njuta av en liiiten bit. Jag förstår inte alls hur hon menar... Nog för att jag kan njuta av och uppskatta en liten dyr pralin till kaffet, men lasten har gjort mig till en frossare. Delar jag och mannen en chokladkaka får vi ibland på syskonvis dela exakt lika, annars försvinner alltsammans av någon konstig anledning innan han hunnit smaka sin första ruta.
När nu hälsoaspekterna betonats de senaste åren, behöver jag inte längre ha dåligt samvete över eländet. Jag tror dock inte jag hörde det faktum att det bara gäller mörk choklad med minst 70% kakaohalt.
I skrivande stund är jag lite lagom hög på ugnsdoften från en rejäl kladdkaka, nyss färdiggräddad. Och precis som i Disney's tecknade filmer, svävar chokladdoften som en lockande vit dimma ända ut hit till kontoret. Och mina näsborrar blir stora som Ferdinaaands.
Blir galen - jag måste vädra!
Kommentarer
Postat av: Eva
Ser framemot ditt recept på kladdkakan,ty jag kände doften ända hit!! Favorit chokladkakan just nu är från Världsbutiken på Stortorget. Ekologisk ckoklad med mandel i, ceris föpackning. Pvova och njut....
Trackback
