Familjen Jensen

Loppan hemma i feber, hosta och rinnande näsa; gulligt ynklig och med hundvalpsögon. Då sköljer plötsligt en våg av tacksamhet över mig. En tacksamhet över att jag har har en fantastisk man, tak över huvudet, två friska (sånär som på det vanliga då) och hela barn, rent och gott vatten i kranen, tillgång till mat och frisk luft. Den vågen sköljer tillfälligt och skoningslöst bort obetydliga detaljer, det känns otroligt befriande. De där detaljerna har dock en förmåga att återigen spränga upp i tillvaron, likt ovälkomna maskrosor i gräsmattan.

Men just nu är jag saligt lycklig framför datorn, Loppan sitter bredvid mig och ritar fjärilar och jag ska försöka jobba lite medan Lillebror är hos dagmamman.


En febrig Loppa


Lillebror i trädgården igår