Dagen efter bokdagen

Lillebror kastade iväg det jag som bekant ämnade läsa för honom på golvet och skakade på huvudet. Inga tveksamheter kring beslutet där.

Som godnattsaga valde Loppan istället en av makens gamla Disney-klassiker om den lille Hiawatha: språkbrister i kubik men lagom lång för en kvällssåsig mamma. Jag slapp ifrån Scary denna gång.

Själv konsterade jag att Dr Phils grundtankar verkar goda och ytterst kärleksfulla, men att hans bok mot en fenomenal familj nog mer riktar sig åt familjer som kanske saknar grundpelarna. Stolt kan jag tillstå att vi nog redan byggt upp dem. Kanske föredrar jag att läsa något mer naket? Dr Phil (dock inte naken, tack) känns lite opersonlig, och jag undrar vad han känner och tänker när han inte har den gråa kostymen och sina loafers på sig - där hemma, när han inte pekar med hela handen. Jag kan liksom inte komma honom in på skinnet. Det skulle jag vilja, men jag inser att det inte är syftet med boken.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0